Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1847, sida 3

IV. Tretton år hade förflutit. Danmark förde krig med Läbeck. och som konungen af Sverige med detta rike ingått ett förbund till ömsesidigt bistånd och försvar, så hade Gustaf Vasa sändt en flotta af 11 Örlogsskepp till hertig Christians hjelp. Dessa förenade sig vid Gotiland med 10 preussiska och 11 danska skepp, hvartill under vägen stötte 13 holländska, hvilka medförde den underrättelsen, att Läbska flottan låg vid Bornholm 23 segel stark. i Den förenade flottan anlände till Bornholm under en häftig storm. I centern af första linien utmärkte sig det svenska amiralskeppet Stora Kratveln för sin skönhet och ovanliga storlek. Det förde 1000 mans besältning, oberäknadt 300 båtsmän, Amiralen, en man af vid pass 35 års alder, som redan i mången drabbning förvärfvat sig. namnet af en sjöhjelte, stödde sig med korslagda armar emot en af Krafvelns grofva kanoner, och kastade stolta, men granskande blickar på den herruga armadan. Orkanens raseri förmådde ej hejda den svenske hjeltens stridslust; likt en flock hungrande gamar kastade sig den förenade flottan öfver fienden. Anfallet var oemotståndligt, drabbningen kort; ty Läbeckarne satte alla segel till och flydde ät sundet. Det svenska amiralskeppet, som var en utmärkt god seglare, förde äfven så mycket. segel som stormen tillät och var redan 2 sjömil framom den öfriga flottan, då det upphann sienden. Nu börjades en förtvislad strid, först anfölls det Libeckska amiralskeppet, som snart var i grund förstördt. Efter. denna seger kastade sig den stora Krafveln midt ibland de fiendtliga skeppen, och, understödt endast af ett svenskt örlogsskepp, som under striden anländt, dref den hela Läbska slot