ö Lotsen). Historisk Novell af 6—. Just densamme! — Ehuru förklädd har han blifvit igenkänd af min far, som sett honom otaliga gånger, medan han ånnn var barn och vistades vid gamle herr Stens hof, der min sar då innehade tjenst såsom vapenknekt, Denne Gustaf Eriksson är en tapper och klok herre och skall kanske rädda det stackars ansatta Calmar. Atminstone tror min far, alt det är af storsta vigt, alt herr Gösta lyckiigt anländer hit, och derföre befallde han mig alt genast återvända till staden, för all underrätta herr Arvid om saken, samt närmare rekognoseera sarvattnet. Så snart skymningen inbryter skall jag afhämta Gustaf Eriksson trån Warnemänderbåten, som under tiden ligger för ankar i en bugt, längre ned uti sundet.) Efter detta korta samtal skyndade Måns SvensSon in uti huset, för att träffa Annas far. Då han, efter uträttadt uppdrag, återvände från herr Arvid, var den älskande honom till möte i sorstugan, för att vexla nagra ömma ord. Den unge lotsen tryckte en eldig kyss på sin Annas rosenmund, hvarefter han hastigt lemnade huset. II. Då Gustaf Vasa erfor all danska flottan bloquerade staden, beslöt han att, ombord på sin Warnemänderbåt, invänta natten, för alt, skyddad af mörkret, med den unga lotsens biträde kunna verkställa sin landstigning. Så snart skymningen inbrulil, begaf sig Måns Svenssou till den utsatta mötesplatsen. Gustaf tog rr farväl af sina tyska följeslagare, som nu åter) Forts. och slut från N:r 263.