FFTFF CG. EAUE i BU TT 1 lycka och tresuad. For en rådgikvare-personal, som åtnjuter sina runda inkomster och kan bibehålla sin konungs förtroende, utan att göra något för nyssnämnda mål, är det visserligen rätt beqvämt att slippa anstränga sig och taga parti i dagens strider; men sor solket år hvarje år vigtigt, hvarje dag en förlust, som inom det. moraliska och intellektuella området, liksominom det materiella, verkar såsom en förlorad. ränta å kapitalet. ben sinnd måste en gång komma, då denna misshusbällning med krafter i hela sin oursägtlighet framstär för nationens ögon; och skall då sortroendet längre kunna. finnas? Är det ej att befara, det bitterhet. och ovilja skola då slita, bandet mellan regering och folk? Jag kan ej tro på möjligheten, att en välviljande styrelse skulle i denna stund, och uli vår närvarande ställning, kunna önska annat, än ett allvarligt och grundligt sträfvande för nödiga reformer och framför allt för beredandet af en representationsform, hvilken hon och nationen gemensamt kunna anse betrygga landets framtid... Men om så är, måste hon icke blott lemna ständerna god tid att begrunda deras heslut, utan ock, sjell.begagna tiden, att med öppenhet och beslutsamhet använda sin egen kraft och iuslytelse på sorbättringarnes genomförande i en sådan anda. Allt hastverk i denna del är en obetänksambet, som kan medföra svåra följder. Avad för öfrigt -beträffar ryktena; att personalen i adeln och borgarståndet skulle komma att blifva i hvad man kunde kalla ministeriel anda, så äro de förmodligen tillkomna i följd deral, alt i det första ståndet en bop slägtingar till justitie-ministern uppkomma och att man är benågen iro, att:dennes inflytelse kunnat haft del i de många borgmästarnes uppsändande. Allt detta anser jag likväl icke så farligt; som mången föreställer sig. Alven om det visar sig vara sannt, så ökas regeringens ansvar så mycket mer, om hon ej öppet framstår och verkar. konungen kan utan tvifvel så mycket lättare då belordra. det, som allmänna tänkesättet fordrar; ty icke må man inbilla sig, alt en så kompromelteradad minister som grelve Posse skulle kunna handla sjelsmyndigt och mot konungens atssigt. Man bar dessutom gjort allt, för att förtsätta systemet, alt konungen både regerar och styrer, och att vi icke ega ministerstyrelse. Man får väl då vara konseqvent och sjelf draga obehaget al den salska åsigten. Lika litet synes något synnerligt vara att befara af vissa företeelser inom pressen. om ock det skulle vara sanut, att den egentlige nye egaren af Allehanda skulle vara en tillforordnad högre embetsman, och att på det sättet den runda köpesumman kunde förklaras ur politisk synpunkt, då den ej kan göra det ur ekonomisk, så betyder detta söga eller intet. Det offentliga tänkesättet förvillas ej deraf, och det blir ändock det, som kommer alt verka på ständernas pluralitet, med hvarje dag alltmera. Sjelsva presleslåndets sammansåtining visar, i min tro, att den redan uträttat åtskilligt; och det snart åskådliga förhållandet, att regeringen, om den vill öppet framstå för reformerna, kan ega en pluralitet, mot den biskopliga konservatismen, kommer att ännu mera försvåra hennes slållning, om hon ej begagnar den; mea alldeles icke alt skada folkets sak. Med ett ord: ju mera sakernas skick möjligen: visar, att regeringen skulle kunna. disponera adel, prester och möjligen äfven borgareståndets pluraliteter, ju bättre är det; ty sedan fordras det blott, att nationen visar allvar och lugn, under ibärdigt yrkande på regeringens medverkan. i Man bar undrat på, huru jag kan tro på en sådan folkets allmännare opinionsyttring; och en och annan bar tagit illa vid sig, att jag taÖ5; lat om folkrörelser. Jag trodde likväl, att det ej lordrades myckea urskiljning, för att inj se, all jag, i den mening detta ord användes : af mig, icke menade uppror eller upplopp, utan sådana slags rörelser... som äro en nödvändio