lämpade fördelar. Der finner menniskan, i umsänge med sina likar, ä ena sidan goda föredömen, anledningar till jemförelser, lärdomar, och framför allt väckelser till det goda, det nyttiga, det ädla, det ärosulla. Hon varseblir å andra sidan, huru de, som förbise eller missakta dessa föredömen, dessa lärdomar, dessa våckelser, utmönstras ur samhället och gå miste om de förmåner, hvilka de som arbetsamme, ordentlige, vältänkande och slärdirie medborgare kunnat åtnjuta. Det vat, som bör träffas, kan, då man äger ett godt hjerta, ett klart begrepp om rätt och orätt, icke vara svårt. Man bemödar sig att mer och mer vinna sordelarne af det samband, som känslan af ömsesidiga förbindelser tillskapat; och man inträder i samhället med den fasta loresatsen, alt redligt och välvilligt bidraga till omgilningens nytta, såkerhet och trefnad. — bet är med sådan känsla af sina förbindelser som medborgare, man bör söka att förvärfva icke blott utkomst och en sparpenniog för kommande tider, utan ålven egenskapen, att under hvilan efter arbetet, göra den närmaste omgifningens lediga stunder angenäma. I denna afsigt tager man föredöme af den bildades umgångessätt, kunskap och redbarhet, icke för att uti löjlig esterhärmning visa ett ölvermåll al klokskap, outtomlighet i betraktelser ölver ämnen, liggande utom grånsen af yrket och omgilningen, eller att uti opassande talesätt, klädedrägt och sätt att vara framtråda som exempel på missbildning; men lör att, efter välbetänkt pröfning af sin plats och sina förhållanden i samhället, förvärfva egenskaper, som sjelfmant framkalla tänkande medmenniskors aktning, förtroende och ullgifvenhet. — Dessa äro, — efter värt säll att betrakta, — bildningens rätta och orätta användanden. Vi igensinne deri likhe:en med mången annan till vår nytta här på jorden egnad förmån, som, orätt begagnad, medför skada och förderf. En rätt uppfattad bildnings egenskap och förmåner kunna alltså, i följd af hvad som nu blifvit ansordt, icke misskännas. — Den, som genom uppfattning al den förra finner sig vara i besittning af någon bland de sednare, har till pligt att göra den fruktbar genom dess spridande, isynnerhet bland unge män, hvilkas lilliga känslor lättast emottaga intrycken af det goda, då det, utan omboljning afett dunstlikt, obegripligt språk, framställes sådant det är: skönt och begripligt, enkelt och fauligt, åtsoljdt af den som en klar dag allt belysande sanningen. Det är på sådant vätt , Mina Herrar ! som vi, i sanningens, rättskänslans, nytsans och den egentliga medborgerlighetens anda, skola börja, och om det behagar försynen att gynna framgången af detta företag, fullfölja vårt arbete i denoa bildnings-förening, hvars för inträde af allt missbruk strängt slutna cirkel säkrast skal bevara oss från afsteg, och i verkligheten visa, alt vi sökt närma oss det mål, dit menniskvvännen, till trots för skuggorna och irrblossen, söker att sramsora den sor bildning till nytta, upplysning och trefnad benägna medmenniskan. Sedan hr ordf. slutat detta sitt tal assjongos 2:ne sångnummer och upplästes en förteckning på böcker, som blifvit bildningscirkeln sörärade af bokhandlaren br N. J. Gumpert, hvarelter 2:ne föredrag höllos, det ena af br ordföranden om uppkomsten och sullkomnandet al de tid måtare, som vi kalla ur-); det andra af bildningscirkelns sekreterare, hr C. 7. Meijerberg, om våra förfäders Gudalära. Slutl. föreslog hr ordföranden, att vid nästa sammankomst d. 7:de d:s hvarje ledamot sknile äga rättigbet att medtaga sin familj, hvilkef vaan allmänt bifall. ) Detta lärorika föredrag afhandlade, efter en förutskickad inledning: Å 1) första indelningen af medborgerliga dagen; — A 11 1 Te I po! Pa