.::: 7——7 — ÖÄÄ 447—k -! ) 1147 VAR 2-1 U0( i förra månaden, då dess medlemmar hade sin första allmänna sammankomst å Bloms stora sal. Sammankomsten öppnades af hr ordföranden med följande tal: Mine Herrar! 4 En samsundsangelägenhet af stor vigt har i dag på detta rum sammansort det betydliga antal ledamöter af en ny förening, hvaraf jag sinner mig vara omgifven. Bildningscirkeln har knulit sitt sköna förbund, hvars sländigt ökade betydenhet för samhåället, om den genom moget och sansadt osvervägande af soremålets höga och gagnande egenskap hålles i helgd, under det arbetena med krast, ordning och lugn utföras, skall, som vi onske och hoppas, göra densamma till en föreningspunkt, der upplysning och hyssning, meddelande och inhemtande gerna skola trifvas. Bildningen, mine herrar! är en skänk från högre rymder. Hon kan jemföras med en späd växt, bvars omsorgsfulla vård ger styrka och trefnad, under det en mindre värdsam behandling har till påföljd förtvinande och slutlig forstöring. Det är denna bildaingens omtöliga egenskap, som kommit mer än ett försök till hennes nyttiga spridande att misslyckas, och svårigheten att rätt tillämpa hennes annars så välgörande inflytelse på samsundslilvets mildrande och förhöjande till behaglignet, utan skuggor af det obildade skickets gladjeyttriugar och afsteg srån ordningen, har afshsäcki mången af hennes beundrare och vånner från forsoket att sprida och tillämpa hennes läror. — Vi hafva här ölver lemnat oss åt den sköna forhoppning, att den anspråkslösa meddelelseandan, som aflser nytta, vunnen utan alvägar, skall lyckas, att ät den sköna bildningen äfven hur öppna ett fruktbärande fält, Denna förboppning bar framkallat vårt beslut att betänksamt söka sprida en allmännare bildning, der den ånnn i vissa delar torde saknas: framgången beror af det deltagande, vi ånna; och den talrika omgifning, som utmärker bildningscirkelns första allmänna sammankomst, jälvar icke den känsla af tillförsigt att lyckas i vära bemodanden, som hemtar sitt stöd från detta vackra förebud. Bildningen synes vara en af dessa ofta åberopade, men till rätta egenskapen föga kända sammanställningar af begrepp, för hvilka man anlagit vissa uttryek, utan alt göra sig reda för deras egentlignet. Så föreställer man sig t. ex. att en bildad person nödvändigt borde på en gång vara i besittning af högre kunskaper, ett forsinadt vett, ett utsökt artigt umgängessätt, en mer än vanlig förmåga och öfning uti val af de bäst passande, de mest välljudande uttryck; med ett ord: att en sädan person vore en oölverträllslig förening al utmärkta egenskaper. — En först i verlden inträdande, med lifliga känslor begåfvad yngling har för sig uppgjort ett sådant ideal af en bildad man, ett bildadt fruntimmer. Ilans lisliga soreställningssätt målar bilden i sin fullkomlighet; erfarenheten upptäcker dock småningom i verkligheten de. framskymtande bristerna, den nedslående osullkomligheten. — Men bildningen i en högre mening bör icke beskyllas för de brister, som nägon gång i verkligbeten starkt nog kunna beskugga denna bild; ty ingen absolut fullkomlighet finnes uti menskliga egenskaper och handlingar, sådant är oss alla väl bekant. Föreställningssältet om hvad som borde vara och det som vid närmare betraktande sällan eller aldrig finnes, leder oss således ofta nog till slutsatser, hvilka icke hälla prolvel; och detta är isynnerhet fallet med vår höga föreställning om bildningen i sin fullkomlighet. Inom vär krets hvarken kan eller bör bildningen undantagsvis betraktas; den mäste skådas från en allmän synpunkt. vi skola bemöda oss att anställa en sådan betrakeelse, i afsigl alt söka reda begreppet om bilduing, såsom den synes tjenlig till besordringsmedel for den aktning al medmenniskor, som billninsen obetingadt kan anse vara en sjeliförvärtd egendom. Öfverlemnad åt sina naturliga fallenheter, följer menniskan det sjelsviska uti tankegång och lefnadssätt, som ställer henne antingen ensam eller sörer henne någon gång i gemenskap me M . R — 2. 12 a AAAA RR JYn:nAA f.: AA 1