anstalterne ogenomträngliga, erbjuder sig för ett sådant öfverskridande alltid den förklaringsgrunden, att vederbörandes vaksamhet blilvit på ett eller annat sätt gäckad; hvaremot för de af ins. uppgisne facta ej någon annan rimlig förklaringsgrund än de vidtagna isolerinsåtgärderne låter sig angilvas. Ty om man ock på allvar skulle vilja påstå, att 4834 års heta sommar alstrade choleran härstädes, så kan man ju ej förklara, bvarföre Skåne och Danmark, der temperaturförhållanderne vore enahanda, undsluppo sarsoten. Detta i allmänhet. Hvad angår Ilandelstidningens särskilde svar å insändarens frågor, så anser han sig, elter ofvanstående ressonnement, ej böra vidare dermed uppehålla sig, utan öfverlemnar tvistepunkterne, (äfven den, huruvida choleran hulkom från Amerika eller icke,) i befintligt skick till sakkunniges bedömande. En invändning af H. T. kan han dock ej alldeles sorbigå. H. T. har kallat uppgiften, att blott de medelst spärrningsanstaller afsöndrade delarne al Sverige år1854 undsluppo sjukdomen, oefterrättlig. Härpå svaras, att om också mojligen ett pastorat eller bårad bär och der utan spärrniag blef skonadt, och hvartill, i betraktande af Sveriges glesa befolkning och allmogens räddhåga för sjukdomen, orsaken, sedt ur insändarens synpunkt, skulle kunna sökas i bristande kommunikation orterne emelan, sådant i alla fall, ej omintetgor det anmärkningsvärda deruti, att Sveriges sydligaste, tätast be solkade delar, utzörande hela provinser, isolerades och — undgingo sarsoten. — Då II. T. vidare säger, aatt af den mängd allmoge, som från närgränsande orter under choleratiden besökte Götheborg, så vidt kändt är, ingen blef smittad eller medförde smittan till siu hemort, a är väl detta argumeut tillkommet af förbastande. För den, som ej närmare känner förhållandet, kan emellertid nämnas, att choleran gick 1854 i Askims och Säfvedahls härader, i norra delen af Halland, (dock ej söder om den ofvan Warberg dragna sundhetscordonen) i trakten omkring Borås, 0. s. v. Vidkommande slutligen alla de lärda läkareutlåtanden H. T. anfört, så får Ins. hänvisa den af ämnet interesserade till en uppsatts af en svensk läkare, professor Johan Rabbn i Lund, införd i en bok, kallad QMiercke eller konsten att dressera hönshunden, 2:dra upplagana sid. 125, not. 8, uti hvilken uppsats choleran, dess uppkomst, smiltbarhet ) och phenomener i öfrigt på ett lika grundligt som tillfredsställande sätt afhandlas och förklaras; och skulle Handelstidningen, för att complettera samlingen af vetenskapsmäns utlåtanden angående choleran, och dervid följa regeln: Kudiatur et altera pars, a vilja reproducera nämnde professor RBabbens uppsats, som dock bör läsas i sin helhet, erbjuder sig Ins. att, lör sådant ändamål, ombesörja det osvannämade bok kommer tidningens redaktion till banda. P. P. bör dessutom ej tillampas på de lander, som af ypperliga naturliga gränser äro skyd dade, och hvarest de nödvåndiga supplerande åtgärderne med måttliga kostnader kunna tillvågabringas. Ins:s anmärkn. ) Förf. visar hår, bland annat, huru begreppen miasma och contagium öfaergå i hvarandra. Ins:s anm.