Article Image
KORRESPONDENS. Stockholm den 26:te Okt. här råder ett oskattbart lugn. Om man ej såge de ständiga annonserna om leverans af stearinljus till Rikets Ständersj behos, skulle man ej kunna tro, att vi blott halva tre veckor qvar till. riksdagen; så litet förmärkes af den vanliga rastlösa verksamheten i embetsverken kort före sammanträdena af Rikets fäder och vise. Får detta anses såsom ell tecken, att allt är väl och rigtigt gjordt och beredt, så är det både ovanligt och prisvårdt. ben bemligheten mäste dock en gång blottas! Man har nu vidtagit åtgårder, såsom det i tuli-.embetsnomenklaturen hetet: att hindra kolerans införandei Riket. Visitationer vid tullstationer na, hvarvid läkare biträda; en kommission i hufvudstaden; chesssartyg, utsände till kusttrakterna; förberedelser till sjukhus, m. m., — se der, hvad Regering och statsmyndligheter gjort, under det att vålmente enskille framstå med råd och föreskrifter om rökningar af hvarjehanda slag, sympathikuser 0. s. v. Allmänheten synes deremot varit temligen trygg, att sjukdomen icke kommer kit iår, då yon ej före November synes hinna till ryska östersjöstranden; men en i Fredags hitkommen underrättelse från Skåne, att Regeringen redan lärer ansett sig bora vidtaga förberedande ålgärder för Riksdagens förflyttande till Malmö, bade väl kunnat skrämma kolera på oss, husvudstadsboar, som icke derom hört ens det aflägsnaste rykte. Först då begrep man här, att någon fara måtte vara å färde; men som folket i allmänbet hyser mera misstro, än fruktan, så kan man ändock icke öfvertyga sig, alt det genistrecket att låta Rikets Ständer fara ifrån Haparanda till Malmö, skulle uppstått af holerarådsla, utan vill i sådant fall se den i en fortfarande åtrå att neutralisera de lilligare rörelse-elementer, som man under all den omordade stora val lethargien trott sig sormärka, då plebs råkat alt tala litet i sömnen. Imellertid synes det väl vara klokare, att sköta kolera patienterna inom Riksstånden här, der på Malmarna finnas stora och sunda lokaler, än att sammanpressa dem i en liten landsortsstad, der anstalterna aldrig kunna blifva så lullständiga, om olyckan skulle inträlla. Ett öde var det dock, att Fahlun skulle så betydligt lida af eldsvåda; ty annars hade det väl i alla asseenden varit bäst att flytta Hof och Ständer upp i kopparroken, om flyttning verkligen skulle behöfvas, hvilket, på sätt bär osvan blifvit framställdt, likväl synes vara bra oförständigt. llvad som deremot vore rätt förnuftigt, vore att på en gång, i största bast, nedsätta alla tullumgålder till bögst 5 proc., på det att all smuggling till kusterna mätte på en gång afsladna i vinter och nästa år, då saunolikt först turen kommer på oss att emottaga den dödsspridande gästen. bet är tio mot ett, att, om den hitkommer, sker det insmygande med smugglare och kontraband. På den öppna vägen träffar den deremot genast en försigtighet och rådighet, som åtminstone minska farorna af dess alltför plötsliga spridning. Men skall man väl kunna besluta sig till ett sådant steg? Omöjligt — man skulle på sin höjd doktrinera sig till en homöopatisk tullresorm, af t. ex. 4 proc:s nedsällning per annum, eller något dylikt, och således: Lelve smugglaren! Död åt solket! Den Kongl. Familjen håller ännu ut på Haga, gör sina turer till Enkedrottningen, som åter utrest till Rosersberg, efter en veckas vistande härstädes, och får ibland ett kort besök af de i Upsala vislande yngre prinsarne. Konungen sjelt håller täta konseljer. Man tager för alldeles gisvet, att den nye kammar-presidenten grefve. Sparre blisver landtmarskalk; borgmästaren i Stockholm, lagman Holm, talman i borsåreoch Hans Jansson talman i bondeståndet. Det bar väl berättats, att bäradshöfdingen i Ångermanland Ros skulle blifva bondeslåndets se

1 november 1847, sida 1

Thumbnail