Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1847, sida 2

ve Broglia di Casalborgone, krigsoch sjöminister; riddaren di Nevache, inrikesminister. Markis Alfieri, en liberal och populär man, ansågs vara designerad till minister för undervisniogsväsendet. TOSKANA. Hertigen af Lucca har afsagt sig kronan till förmån soreas orherligen af Toskana, hvilken redan sogat anstalt om att taga hertigdömet i besittning. Toskanska regeringens program påstås ba töljande lydelse: åGEn skyndsam organisering af nationalgardet, som skall delas i två korpser, den ena wobil, bildad efter det tyska landtvärnets mönster och i nödfall äfven användHar emot en yttre fiende, den andra stationär och blott bestämd till vakthållning i ståderna. Armöns och krigsmaterialens sormering. Införandet af municipalkonseljer, grundade på solkval. Inrättandet af provincialkouseljet med samma erundval. En centralrepresentation, enligt tidens omständigheter och kras. a Det reviderade reglementet för borgargardet bar nu utkommit. Siorhertigen förbehåller sig och sina efterkommande ölverbelålet öfver nationalgardet. När nationalgardet är i activ tjenst, är hvar man förpligtad att börsamma dess besallningar. Ala Toskanate från 48 till 60 ärs ålder och äfven i Toskana boende främlingar som vistats en viss tid i landet, lika mycket af hvilken religion, äro medlemmar af borgargardet. bet är ingen tillåtet att lega för sig, utan hvar och en mäste sjell göra sin sjenst. Borgargardet får blott gripa till vapen eller församla sig på sina förmäns order; hvadan storbertigen förbehåller sig rättigbeten att upplösa detsamma i de orter, hvarest det skulle visa olydnad emot öfverbeten eller blanda sig i statsangelägenheterna. Någon förnyelse af oroligheterna i Livorno afböres icke. KYRKOSTATEN. tom den 8:de Okt. Borgargardets och militärens gemensamma rovy, som på pålvens bessllning egde rum den 7:de på Farnesinska såltet midtfor Ponte Molle, var ev fest, som i folklif och enthusiasm kan sättas i jembredd med de festligheter, hvilka nyligen firades i Florens och Toskanas östiga städer. Klockan 4 eliermiddagen bhade trupparne, bestående af nationalgarde, jägare, linieinsanteri, dragoner och arlilleri med 4 kanoner, uppställt sig på den stora platsen S:t Pietro. Här desilerade de under klingande spel förbi påsven och marscherade, beledsagade af en oräknelig solhskara, ut till det rymliga fältet, der en gång bataljen emellan Konstantin och Maxeotius stod. Ester ätskilliga evolutioner sormerades ea stor fyrkant, på ena sidan stod kavalleriet, gentöfver på den andra artilleriet, medan de begge ölrige sidorna upptogos af borgargadet och infanteriet. Nu blottade plotsligt general Zamboni, en gråbårsman, sitt hulvud och red i midten al syrkanten under det han enthusiastiskt utropade: dEvviva Pio IX. Alla hattar och tschakoer lyftades ögonblickligen upp i vädret på bajonetterna, och derefter skallade ett dundrande aEvviva Pio IXa, som nästan aldrig ville taga något slut. På erhållen befallning satte seJan borgargardisterna och soldaterna ifrån sig gevären, men generalen utropade: å Viva I Italia, viva Uunione ilalianat, och liksom på en trollformel störtade soldaterna och borgargardisterna i armarne på hvarandra, och ou soljde en så rörande scen, att intet öga bland hela den otaliza der församlade mängden förblef torrt. Slutligen uppställde sig äter manskapet på trummornas och trumpeternas apell, och hela korpsen marscherade under klingande musik tillbaka till staden. På ropet: Ljus! som skallade på Piazza del popoli, var säsom elt trollslag hela Corso på det briljantaste illumineradt. I spetsen red general Zamboni med sin stab, sedan kom borgargardet, de olika bataljonerne anförde af siva Ölverstar, deribland lurstarne Piombino, Corsini, Doria, medan mången sursteson gick såsom gemen i ledet; derefter kommo linietrupperue. Hvarje horps helsades med entbusiastiska bisallsrop af det jublande solket, som derunder viltade med sina nåsdukar och svängde sina sanor. krigarne svängde sina vapen och besvarade viyatropen