IIOd SIACRHÄÅ11115961 VIE — U:1 r rmwwm mare dagningen. Ännu, då vi nedskrisva dessa rader på onsdagsafton, är uppbådadt manskap sysselsatt med vakthållning och släckning af den under askan varande elden i grushogarna. Som elden utbröt medan de flesta ännu voro uppe, och hjelp snart ankom, lyckades de brandskadade i allmänhet att rädda storre delen af sin lösegendom; dock hafva bandlanderna Norstedt, Karlsson och Kreij giort betydlig förlust af varulager, äfvensom grosshandlaren Rahm i Gelle, hvilken här hade ett upplag af circa 400 tunnor strömming, hvaraf en stor del förstördes. Den nedbrunna delen af staden innehöll, utom större, en mängd smärre gårdar, tillhörige fattigare personer, och dessa äro mest att beklaga, såsom nu beröfvade sitt bem, och många af dem äro troligen ur stånd att mera sörskafla sig ett eget; ty det är vanligtvis just den fattige, som uraktläter att brandförsäkra sin egendom, i det han så väl behösver hvarje stylver för sitt lissuppehälle, men också dersore, då olyckan inträffat, står så myeket mera blottställd och olycklig. Många af de nedbrunna gårdarne voro alldeles icke brandförsäkrade; andra deremot långt under värdet. Endast trenne af de brandskadade hade tagit försäkring ä lösören och varulager, nemligen handlanderne Karlsson för 5000 rdr, kreij för 10,000 rdr och Norstedt för 7000 rdr, allt b:ko. Antalet af uppbrända gårdar utgör inalles 58 nummer, eburu nu blott utgörande 42 gårdar, hvarigenom 59 busbåll med 266 personer blilvit husville. Brandsorsäkrade voro endast 140 gårdar, tillsammans för en summa af 20,650 rdr b:ko, nemligen: handlanden Norstedts för b:ko 5000 handlanden Karlssons — 5700 hemmanseg. Carlssons — 500 malaren Ilesselius — 1000 jungfru Bachströms — 500 nämndem. J. E. Lindhs — 800 brukspatron kinnmans — 5000 Johannisholms bruk — 3500 handlanden Kreijs — 2050 vaktmästar. Ljungbergs — 600; nvarjemte enkesru PFallstroms gård, som något skadades, äfven är brandförsäkrad. Hvad man vid denna eldsvåda hade att beklaga, var att de stora sprutorna icke framkommo så fort som önskligt varit, men detta är i allmänhet händelsen öfverallt med detta grofva artilleri. Beklagligt var äfven att sprutredskapen icke var i allo brukbar; så blefvo tvenne större slangsprutor obrukbara. Också ske icke sprutmönstringar här mera än en gång om året, ehuru brandordningen yrkar tvenne. Mängen beklagade, att icke älven vår stad hade en frivillig brandkorps, hvilken med sina lättrörliga apparater öfverallt visat så utmärkt nytta. Man mäste dock på det högsta losorda den oförtrutenbet och raskhet, hvarmed alla hastade att bekämpa elden eller rädda lösegendom ; att specielt angilva några vore origtigt, då alla syntes göra allt, bvad göras kunde; dock förmärktes, särdeles i början af eldsvådan, en allt för stor brist på plan och sammanballning vid släckningsarbetet, och att ingen med rådighet och kraft ledde det hela. Dessutom förtjenar omnämnas, all man såg äfven många fruntimmer oförtrutet deltaga i arbetet. — Med undantag af ea arbetskarl, bvilhen lärer blilvit illa skadad och afford till lazarettet, lärer ingen erhallit någon svårare blessyr, än ett eller annat mindre brånnsär. Inga kreatur blefvo innebrända, utom en gris och en hund. — Orsaken till eldsvådans uppkomst är icke ännu utredd. Man kan ej föreställa sig något mera hjertskakande äv en oförmodad eldsvåda, som utbryter i en stad med tätt sammanbyggda ruckliga träkojor. Vill man se den menskliga jemmern i sin mäst fasaväckande skepnad, så bar man här taflan färdig i alla dess detaljer. Redan kl. 9 på qvällen var ett eldbaf utbredt, som kastade ett sken vidt omkring; bimmel och jord hade en röd färg, som illuminerade alla fönster, och i nattens mörker lyste isynnerhet kyrkorna och tornen; lågorna dånade under klockornas ideliga klämtningar och trossarnes gnissling, måssor af folk skyndade utät gatorna mellan de slamrande sprutorna och vattenhärrorna, stormen påskyndade eldens framfart, som i långa flammor sträckte sig efter vin