Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1847, sida 1

ning af bränvin i minut, har undertecknade sormanskap trott, att det skulle vara lika interessant, som gagneligt, så väl för denna kommuns invånare, som för andra, hvilka med uppmärksamhet halva följt bränvinsväsendets tillstånd härstädes, alt erhålla en pålitlig öfversist af soljderna deraf, alt från och med detta års början ingen utminutering af bränvin bar ägt rum, på det att man må kunna göra sig ett klart begrepp om, huruvida de beslut, som framkallat nyssbemälte tillstånd, varit kommunen till nytta eller skada: På det att likväl denna ölversigt icke mätte erbålla en allt för subjektiv pregel, har man ansett sig böra grunda densamma icke blott på egen ersarenhet, utan hufvudsakligast på uppgister och upplysningar af män, hvilkas ställning medgisvit dem ett synnerligt tilllälle att med mera noggrannhet iakttaga följderna af sakernas nuvarande ställning. Man har derföre inhemtat alla de upplysningar, hvilka man trodde skulle kunna tjena till att framställa resultaterna af hämmandet härstades af minnutsorsäljningen af bränvin under innevarande är, och med tacksambet mottagit sådana från Laurvigs byfogde, från fattigkommissionen, från distriktläkaren Roosen, från konsul Backer, lojinant Bugge och köpmannen Wessman, från tabriksföreständaren jernverksförvaltaren Treschow och köpmannen Bruun, från skomakare-embetet, från kämnären Hesselberg, sam från Tjollings, Hedrums och Bruulögnäsets förmanskaper. På dessa uppgifter, i förening med den egna ersarenhet, förmanskapets medlemmar hvar i sin krets haft tillfälle att göra, är sålunda följande öfversigt grundad. Då samtlige till försäljning af bränvin härstädes berättigade handelsborgare bade afsagt sig sin råttighet att idka denna näring, och i följd bäraf från den 4 Januari detta år all försäljning af bränvin uuder 40 potter plotsligen upphörde, befarade man, att de fördelar, som kunde uppstå af bränvinets förminskade bruk, endast till en ringa grad skulle kunna uppnås; hvadan äfven förmanskapet i sitt, i anledning häraf ingifna , underdåniga anförande uttalade säsom sin fullkomliga öfvertygelse, att denna plötsliga öfvergång från ett dagligt förbrukande af flera hundrade potter bränvin till ett fullkomligt upphörande med all minutförsäljning af denna vara, skulle, synnerligast då denna försäljning sortsaltes i grannstäderna Stavern och Sandefjord, förorsaka : 1) oloslig bränvinsförsäljning, eluderande af lagen och deraf härflytande demoralisation ; 2) en hämmande och störande inverkan på kommunens öfriga, i följd af andra olyckliga omständigheter redan nog nedtryckta, handel; synnerligast derigenom, att Stavern och sandefjord skulle draga bondhandeln till sig; 3) dyrhet på lifsfornödenbeter, ewedan bönderna skulle med sina produkter vända sig till de grannstäder, hvarest bränvin vore att erhålla i minut. Och så stor var sannolikbeten för, att detta befarade onda skulle blifva en oundgänglig följd af en så plötslig förändring i det hittills bestäende, alt departementet för det inre i anledniog af ofvannämnde anförande, i dess gjorda bemställan, fann sig föranlåtet förklara, att det icke kunde annat än fullkomligt öfverensstämma med Laurvigs kommunalrepresentation deruti, alt ett sådant förhållande skulle blifva bögst beklagligt, ej ellenast med hänsende till den deraf bärflytande rubbning i det vanliga tillstandet, men förnämligast på grund af de följder, ett dylikt legalt förbud befarades skola föranleda, med hänseende till den allmänna moralen och den aktning, man borde hysa för lagen och dess organer. Med spänd väntan molsåg man derföre begynnelsen af detta är, då allt detta befarade onda skulle taga sin början ; men denna nya tingens ordning begynte, och knappt voro nåara Månader förflutna. förr än man tnektes