HNad kan och bör yrkas vid den blifvande riksdagen. XIII. Banse-syslemets ordnande. I denna angelägenhet har jag så ofta, uti mina korrespondens-artiklar, så väl under 1841 som under A844—43 ärens riksdagar yttrat den öfvertygelse, att privat-bankernas sedel-utgifning är ett monopol, stridande emot våra grundlagar, folkets allmänna fördel och den goda ordning samt såkerhet, lagstiflning och regering äro pligtige all betrygga ät samhället, att jag i denna del kan åberopa de mänga derför framställda bevis. Det är nära nog obegripligt, alt regeringen och riks-ståndens pluralitet kunnat förbise, huru denna sedel-utgifning tillkommit, utan stöd af lag, då aldrig Rikets ständer i sitt år 4823 fattade beslut ang. privatbankerna medqgilvit densamma; 1824 ärs ännu gällande förfaltning icke omtalar den, och hela saken således är ett rent tilltag, först gynnadt genom Regeringens öfverseende, och sedan af henne sjelsmyndigt tillåtet, i bankernas privilegier. Det är likväl rakt stridande emot grundlag, då det icke kan bortadvoceras, att bankernas sedlar gå såsom mynt, om ock Regeringen icke olsicielt erkänt deras emottagande i statens upphörd. Dessutom inses lätt, att rättigheten till att läta utvexla kreditsedlar, med ännu större skäl, änden, alt aslå mynto, måste anses vara det allmännas tillhörighet; ty den är ojemförligt mera värd och kunde, rätt begagnad, blilva ett af de kraltigaste medel till folkets vålständ, till de ojemntfördelade utlagornas afskaffande, till betydliga, af rörelsen på ett lindrigt och billigt sätt uttagna statsinkomster, samt till befordrandet af sparbankers och lilränte-inrättningars verksamhet sor den stora massans af folket beqvåmlighet och ålderdomsbergning. Ått på ett så lällsinnigt sätt skänka till några hundra aktie egare, hvad som lagligen och forvuftsenligt endast borde vara Samhällets gemensamma fordel, är så obetänksamt och så straffvärdt, att den tid säkert skall komma, då man allmänt förvånas öfver, buru detta kunnat strafflöst genomdrilvas; och ett slut derpå mäste väl en gång blifva. Att till följd af de medgilva nya oktroyerna förändringen icke kan ske nu genast, hvad deredangrundade bankerna beträffar, det bör icke hindraatt förekomma oskicket i framtiden. Rikets Sländer böra yrka, att inga vidare oktrojer måtie meddelas, i hvilka sedelutgifning tillåtes bankerna, och att icke de redan gilna wåtte förnyas; samt derjemte besluta en ny privatbanklag, i 4823 års anda, endast grundad på upp och utlåning, eller depositionsoch girobanker, med bestämdt förbud emot sedelutgifning. All sådan bor ensamt tillhöra Rikets Ständers bank, som ofördröjligen, för att bämma privatbankernas procenteri på solkets bekostnad, borde i alla orter, der sådana finnas, hålla banho kontor, bvilka mot 4 proc. ränta utlåna penningar, lemna kassakreditiver och för privates depositioner betala åtminstone 2 proc. ränta. Om, sedan Rikets Ständers bank 5å förvaltas, att, då nuvarande privatbankers oktrojer uppböra, riks-banken kan äga tillräcklig fond lör alt utgifva lika mycket sedlar som privatbankerna ega i rörelsen, så kan början göras med ett riksbanks-system, hvarigenom på samma gång allmänbeten skulle kunna blifva båttre belåten och banko-vinsten mångdubblas, då dels medel kunde fås till skattenedsättning, dels fonder elker ärs-anslag gifvas till sådana allmänna anstalter å hvarje ort, att folket kunde använda sina besparingar, antingen till förräntande, för att åter efter tillfälliga behof uttagas (sparbanker) eller för att på gamla dagar ätnjuta pensioner eller förböjda räntor dlifränte iaråttningar). Det är otvifvelaktigt, att Rikets Ständers bank, på sådant sätt, inom tio år skulle kunna mångdubbla sin nuvarande rörelse, och med ett par millioner riksdaler årligen bidraga till allmänna föremål, såsom: skattenedsättning eller rättare att ratinnalt hacltaftninog evrctame infäranda all.