Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1847, sida 1

organiseras. Rikets Ständer eynas bors yrka, C att delta måtle ske i ett sammanhang. Det or bl nemligen icke nog, att man indelar några, uäll sin vidd alltför stora och oformliga län, i flera, en sak, som dock nödvändigt måste ske, för all ej menigheterna skola lida alltför mycket sväårigheter att påkalla landsböldingeembetenas embetsbiträden man måste äfven så inrätta årendernas gång, alt sträng ordning och lätt meddelande mellan myndigheterna blilva möjliga. Det kan med visshet antagas, att för allmänna göromålens och enskilta årendernas raska och lagenliga gång ersordrades, att Riket åtminstone vore indeladt i 8 å 40 län mera, ån nu, äfvensom att en sådan förändring skedde med sögderierna, så alt expeditionen kunde ifrån landaböfdinge-emhbetena vara skyndsammare, och allmänheten hade lättare tillgång till kronobetjeaingen. Man skall härvid invända, att detta skulla öka kostnaderna. Men dels kunde genom en förändrad reglering af bäradsskrifvarefogde och länsmansbesatiningarno mera enkelhet vianas, heldst om komunal-förvaltningarna blefve hvad de kunde och borde vara; dels vore stora tillgångar att vänta, genom sjellva landshöfdlnge embetenas förändrade organisation, Ställdes vårt beskauningsväsende på den fot, som bår förut blifvit antydd, skulle landskontorens och uppbördsmännens göromål betydligt förminskas; och skiljdes shuldsordringsmälen från landshöfdinge-embetena, hvilket lätt kunde ske, om fogde-embetena på landet rått organiserades, så alt de i detta afseende der motsvarade magistraterna i städerna, så skulle kansligöromälen högst betydligt förminskas, och uftsökningsvåsendet ansenligt underlättas , utan att allmänna säkerbeten deraf kunde lida, då domstoloväsendet dessförinnan måtte kunna vara bättre ordnadt, och sogdebesauningarne uppdragas åt pers soner, som, jemte embetsskicklighet, egde erforderlig logkunskap. Då kunde sjelfva landshofdingeembetena ofverlemnas till en enda person, som under ensamt ansvar och emot lämplig loneinkomst finge sjelf besörja om sina hltråden, och vid hvilkens sida, såsom kontroll och rådgifsvare, stode en municipalmyndlghet. Derigenom skulle det allmänna vinna vida större garantier för förvaltningens gång; en onödig embetsmannalyx förvandlas till nyttig embetsverksamhet; och i orterna konungens embeismän och folket stå i ett innertligare, för det allmänna fördelaktigare sorhällonde till hvarandra. I detta afseende balva vi en god ledniag af noriska institutionerna. Måtte man icke förakta att begagna dem! De norrska amtmännen och amtförmanskapen förtjena bär syns nerlig uppmärksamhet; och med några ersorderllga förändringar skulle en efter dem tillväs gabragt resom af våra läns-styrelser blifva af väsendtlig fördel, såväl för Regeringen som för folket, hvilket af dessa myndigheter bär en obeskrifligt ringa nytta, emot de dryga direkta och indirekta inkomster, som de, gemensamt medkrös nobetjeningen, nu al samhället, Under hvarjebanda rubriker, titkräfva. En förändring i dessa delar är så mycket mera af bebofvet påkallad, som de gamla iastruktioner och föreskrifter, hvilka ännu för dessa embeten ansagas gällande, i flera fall icke stå väl tillsamman med den anda, som vära grundlagar hylla, och hvilken fordrar en slträng gränsskillnadmellan de lagstiftande, lagskipande och verkstållandestatsmaklerna. Dettagårisomliga fall så längt, alt sjelsva den konstitutionella Regeringsmakten måste vara mån om att bringa lansstyrelserna till mera ölverensstämmelse med ett af folket kontrolleradt sörvaltnings-sått; och hvad åter folket beträffar, måste det yrka på en sådan åtgärd, för att ju förr dess beldre betrygga sig om den representativa principens erkännande, älven inom lokal-styrelsernas gebiet, liksom den redan länge af allmänna röslen sordrats bredvid stats-styrelsen. Besynnerligt nog torde i vår ordridande tid