Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1847, sida 1

London icke en gang 10 handelstus, som ejorue affärer med Indien; i provinserna allsinga. Nu deremot finnas i London öfver 100, i provinserna flera hundrade; men ostindiska kompanierg monopol bar äfven helt och håället Upphört sedan 4853, och derefter har östindiska handeln vida mer än fördubblats. Icke mindre ofördelaktigt verkar för den öförsigtige en, af ostindiska kompaniet vedertägen, högst oförståndig praxis. Kompaniet måste; om debet och credit skola gå ihop, från de 3 presidentskapen Calcutla, Bombay och Madras hafva en årlig inkomst af mera än 3 millioner pund sterling. En ganska stor del af denna summa anskaffar kompaniet på så sätt, att det lemnar förskolt på produkter, som skeppas från Indien till England, emot trattor, förlallna till betalning 6 månader ester förevisandet och trasserade på emottagaren, som här icke förr får komma i besllining af varan, än han betalt sin aecept. Gätfves dessa förskott med måtta, så kunde de icke bli föremål för klander, tv ett förständigt krellltsystem kan aldrig vara origtigt. Men i månsga fall lemnar kompaniet i forhällande till varornåäs värde allt för stora sörskott, och detsa system lockar individer i Indien utan formögenhåt alt göra stora allärer, som olta sörorsaka deträs ruib. Härigenom hånder det nästan årligen, alt indiska produkter äro dyrare på Indieus marktådet an i Europa, och detta förhållande vore måhända icke menligt, i den händelse Engelska Våror åtnjöto motsvarande fördelar på de indiskå marknaderna; hvilket ofta icke är sallet. Från Eugland utskeppas årligen för nära 6 millioner pund sterling varor till Indien, och nästan lika så stört är värdet af exporten till China. I dettia sistnämnda land äro åunu icke nog produkter till finnandes för tillvägabringandet åt en rigtig handelsbalans. Alt mänga indiska hus nu betraktas med misstroende, är tillräckligt begripligt. Ett bättte system kommer imellertid att småningom utveckla sig ur det närvarande chaos, och fiandeln emellan de begge länderna kommet srämdeles att grundas mindre på ett ösverspändt, utan mera på ett förståndigt kredit-system i förening med ett solidare penningeväsende, beh då skall den skänka de sördelar, söm insigrer och idoghet erbjuda. i Sedan under loppet af det senaste hälfvå Sek let femtio millioner Europeer och deras äafkomlingar så att säga naturaliserat sig i då öskliga och vestliga bemispuererne, och sedan civilisdriön och handelssribet spridt vålmåga och upplysning bland dessa länders inbyggare, vore del en därskap att betrakta de transmarinska länderna såsom europeiska kolonier. Blånd insödde fhdiske och persiske kopmån finnes Mera kapitäl, än bvad som våra engelske köpmän kunna pkestera. Man ölverlemne i alla varldens delar produkternas odling åt inbyggarne sjellve. Då först skall den frodas, och icke längre vara en drisbusplanta, affärerne skola sorökas och bilda sig i betryggande sormer, samt älven skänha de naturliga fördelar, sakkånnedom och såslan erbjuda. Hvad skulle man vål säga, om chigeser med sina kapital komme till Europa, för dtt sabricera de varor, som de behölva från kuropå? Och ändå vore det icke så besynnerligt, när mand besinnar, att Chineserna ånnu i dnna stund producera många varor bättre och billligare, än man kan göra i Europa. Eller ville man vid detta tillfälle åter framkalla gamla monopolsystem, som icke skulle hafva andra resultater, ån att ett par hundra samiljer i Europa skulle blifva rika derigenom, att tvåhundra millioner menniskor i samma verlåsdel måste betala sitt konsumtionsbehof af kalla, socker, indigo, bomull, silke, thå och kryddor 400 0 dyrare, än om intet monopol funnes?! Billighet allena kan skänka de handlande nalionerna de säkraste fördelarne, icke derfore, atlt den enskilte kan dricka sitt kalle cirka en skilling skålpundbt billigare ån annars, utan derföre, emedan billighet är et soljd af större produk