Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1847, sida 1

resultater; så är det ingalunda så hoppgilvande. Nog lärer det komma att vankas lorslager, och nog kommer det att för dessa begäras penningar; men de stora frågorna: om försvarsverkets organisation, om embetsverkens reglering, m. m. som vid sista riksdagens början omtalades såsom ämnade till förberedande lor denna, höras icke af; och hvad den stora vålsärdssrågan, representations-resormen, angår; så lärer det stå i vida fältet om Rikets Ständer få emottaga något annat; än det bekanta kommittee-arbetet; åtminstone är ännu ingenting märkbart, och det påstås, att man antagit det gamla systemets maxim, att ådinitiativet måste komma från Rikets Ständera, hvilket är detsamma, som all ingentiog kan deri göras. konungens rådgilväre tyckas glömma, alt Rikets Ständer alldeles icke begärt någon Ekommittee; utan yrkat att Regeringen skulle vidtaga åtgärder wtill beredande al en ytterligare utveckliog af srågan af nationalrepresentationens ombildning. a Detta måste väl då balva afsett att få Regeringens proposition i ämnet; icke att blott så del al nägre enskilte kommidterades åsigter. Dessa kunna väl inbeckla, men ej autvecklad srågan. Kunna icke de nuvarande ministrarne komma öfverens alt stå fråm for en ändamälsenlig fepresentations-resorm; så böra de afiräda och lemna ät andra att fullgöra denna pligt emot folket; ty att ej skiksstanden kunna blifva enige om en sådan, i deras egen organism ingripande åtgärd, om icke Regeringen framstår för densamma; är klart söm dagel. Vill man icke inse detta; så får man en gång täla att se folket sjelf ingripa i saken, och eburu i min tanka detta visserligen behoss, äfven sedan Regeringen framstått för reformen, Så är likväl skillnaden den; att det då kunde ske lugnt; lagligt och värdigt, genom allmänna opinionsyttringar, men att det i förra fallet mäste ske under oro och besvärliga folkrörelser. Detta lärer i synnerhet blilva en gilven följd; om man ämfar förtlara att hindra folkets petitionsråti, säsom nu skett; genom ett den tillförordnade Regeringens beslut i fråga om aGamleby möted, urarigenom landshöfdinge Nermans och kronobetjeningens i Calmar län försok att betaga menigheten räli till att öfverlägga om sina ortsangelägenneter gods kännes. Vill man på det sättet förhindra. nationens rält all värda sina fördelar; så stå yt snart på den punkt, att folkrörelsernd inäste träda i de förhindrade folkmötenas svälle: Lycks ligtvis kunna libvål ännu Rikets Ständer aflägsna denna nödvändighet, och en tillämpning af 2 107 Regeringsformen emot de regeringsledamöter, som på sådant sätt våldfört folkets urgamla rätt, torde ännu kunna återföra Regeringen till. besinning. då Det kan imellertid ej nekas, alt det ser rätt underligt ut med den boppfulla nya regimens treåriga verksamhet för det lagbundna rättstillståndets utveckling. En länsstyrelse betager oss. utöfvandet af den rättighet, som ölverallt bos de upplysta och fria folken obehindradt åtnjutes; och. det gillas af Regeringen! En underdomstol tillvällar sig, genom elt kringgående af grundlagens föreskrift, den domsrätt i trycklrihetsmål, som grundlagen tillförsäkrat oss endast skulle tillkomma juryn; och detta åses af lagarnas väktare, utan atl de vidtaga någon den ringaste åtgärd: ja! en ölverrätt gynnar inkräktningen, uader det den i en obetydlig sak ändrar domslutet; och kanske i denna stund har konungens högsta domstol sanktionerat densamma. Det är då boruagandet af två väsendtliga garantier för vår lagenliga frihet; hvarmed man belönar den osorsigtiga, men godtrogna tillit, som folket vid thronompytel satte till sakernas nya ordning: og Under sådana förhållanden är det ej underligt; om det reaktionära partiets mod växer. Det tror sig ock redan temligen säkert Om seger. Om en och anuan af dess veteraner saller undan, eller om några yngre lycksökare löpa öfver till det neutrala lägret, så inbillar det sig. dock ån