Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1847, sida 1

—66— då en del af städernas inkomster derigenom träflsdes, borde icke få gälla. Det är al behof, alt städernas förvaltningssätt och domstolsväsende resormeras, så alt det, i stället för att tjena afskiljda interessen, må ingå i samhällets allmänna förhållanden, aflonas af det allmänna och blifva det skyldigt sin verksamhet och sin ansvarighet. Detta är så mycket mera behöfligt, som, utan en sådan reform, den äsyftade handelsoch nåIIJsJUUHeten aldrig skall blifva sullständig. Betrakte vi t. ex., huru det ännu lörhäller sig med den sedan läng tid allmogen förmenade handelsgemenskapen med städerna, och hvilken för 43 år sedan förklarades så hogtidligt vara utsträekt till alla landtmannaprodukter, så finne vi huru en hop lohola oordningar ånnu i dag hindra och betunga densamma. Kan man se dessa tränga torg, eller dessa nägra samnar langa broar, som, under vissa timmar af dagen; ausisas åt allmogen, till försäljniog af dess produkter; utan att finna, ålt dessa polisordningar: jemte en hop andra inskränkningar, stå i somband med ett verkligt antikt kålkborgaresystem, ämnadt att på köpares och såljares bekostnad bibehalla den mellanhandel, som privilegiisystemet sorut bevarade åt städernas monopoliserade handlande? Hvad betyda lagstifltningens beslut och regeriugens påbud, då en stadsmyndighet i verkställigheten tilliatetgar alsigten dermed? Nej! ett folk måste vi blilva; icke ett lolk i staden och ett solk på landet, hvilka äro hvarandra fiendtliga och förstörande ; men detta kan aldrig så blifva förr, än städernas administration och domstolsväsende ingå i statens allmänna sorhållanden. Detta hindrar alldeles icke, att ju en kommunalförvaltning kan utgöra grundvalen för deras organisation; men hela sambället måste älven för sin del der äga sina organer och kontroller. Då först kan man vänta sig laglig frihet, sörenad med laglig ordning. Slutligen mäste rikets ständer med synnerlig omtanka omfatta nodvåndigheten att lindra kostnaderna för inrikes transporterna och kustseglationen. bertill hörer afskalsandet af stämpling och sorpassning å alla inländska artiklar ocb för alla inrikes afsändningar. De medföra för näringsfliten och handelsgemenskapen så svåra hinder, uppoffringar och tidspillan, att samhället förlorar derpå gemensamt med de enskilte, som deraf obilligt träffas i samma mån som deras rorelse eller tillrerkning är iinskränkt skala. I detta afseende få riksståvden icke låta förvilla sig af ropen på kontroller å sjötullen och beholvet af statistiska uppgilter. Enda vilkoret för att sjötullsafgifterna skola inslyta är, att de blitva billiga och utan all onödig omgång få erläggas; dernäst att folket, genom full srihet känner sig lyckligt af egen flit, omtanka och sparsamhet, samt sålunda lärer sig att uppfatta sin inre rörelses omätliga vigt öfver utrikes handeln, samt dennas egentliga natur, att blott utgöra ett utbyte af nationens öfverskott emot utlänningens, så alt alla folk med sin rikedom bereda hvarandras trefnad och gemensamma fördelar. Hvad de stalisliska källorna angå, ur hvilka centralisationssystemet, enväldet och byråkratien påstå sig hemta sin allvetenhet och allvishet, så äro och blifva de tomma zilfror, af ingen nytta för solklisvet, men oftast olyckligt förvillande den välmening, som derpå söker grunda sina planer för det allmännas bästa. Det finnes en säkrare uppgift för alt bedöma ett folks tillgångar och behof. Den hemtas utur den fribet och rättvisa, som det åt. njuter. Se till att dessa finnas, och samhället skall ej. behöfva de falska importoch exportlängderna, eller halloch stämpel-sörteckningarne, m. m. i BASEN OSS AE RS on —— KHORRESPONDENS. Stockholm d. 8:de Oktob. Om man för döma af de täta konseljerna, så skulle vi hafva alt vänta oss Mycket godt ilrån Regeringen vid dat snefnnaanag rikemätfet: men skall man rätta