Stål, Delat lp0OfOIU ITTMII Jemu oo HOTVU 5000111 landshösfdinge-embetets utslag ålagda skyldighet all antaga valet, och förklarat att nytt val skall i behörig ordning anställas. — AAA — GÖTHEBORG. En af våra korrespondenter i sodra delen al riket skrifver under d. 4:ste dennes: CeDet kom i somras en ung wan till en liten stad, som fordom, lydt under Danmarks spira. Han hallade sig Åkerman, utgaf sig tör medici nä-licentiat och cbirurgie magister, lit under dessa titlar införa sig i samhällets kretsar, utfärdade i kringliggande orter en mängd kungörelser, beträlsande medicinsk praktik, emottog och gjorde sjukbesök, utfärdade ordinationer, verkställde operationer — med ett ord: betedde sig med mycken såkerhet såsom en al AEskulapii sannshyldige söner. För stadens auktoriteter tillkännagat ban det vara siv alsigt, att, om öfverevskommelse kunde träffas, nedsätta sig i det lilla samhället såsom stadsläkare. För detta och orten deromkring var detta anbud ganska välkommet, alldenstund på vida nejder ingen låhare fanns att tillgå, och man började sordenskull taga saken i allvarligt öfvervägande. Men da persona queestionis envisades, att bvarken med akademiska betyg eller testimonia från sundbetskollegium legitimera sina medicinska hunskaper, och hans uppgister om sakulteter och akademier befsunnos vara ytterst sväsfvande samt hans utseende utvisade mycken ungdom, uppstod någon ovisshet om, buru det sig med herr dohtorn rätteligen förbolle. Till olycka för vär medicus iatrallade just vid denna tidpunht i staden ett thing, dit folk från alla landsändar ankommo, och deribland äfven ett par personer, som af gammalt kände mannen. Till stadsboarnes stora förvåning förklarade desse herr doktorn helt simpelt vara — en relegerad studiosus, som icke en gång tagit studentexamen, och hvilken sedan någon tid dragit omkring på älventyr, derunder utöfvande sin medicinska praktik i köpingar och andra, dylika, mindre samhällen. Till följe af dessa underrättelser uppträdde vederbörande auktoriteter ex officio, kallade vår unge Eskulap inför sittande rätt och alade honom att behörigen styrka sin rättighet till utöfvande al låharekonsten. Mannen vidhöll imellertid med mycken kontenans sina förra upp. gifter, jälvade stadsauktoriteternas behörighet att besatta sig med medicinska ärenden, såsom endast sorterande under sundhetskollegium, samt förklarade sig endast och allenast vara provincialläkaren redogörelse skyldig för sina medicinska råd och föreskrifter. Tillika förklarade ban, att han ofördröjligen ämnade soretaga en resa till provincialläkaren, for att inför honom preslera prestanda, hvilka han sade sig vara öfvertygad om blifva sådana, att man vid hans återkomst icke skulle kunna lägga några vidare binder i vägen för hans praktik. Mannen aftreste också verkligen, och nästan hvar och en trodde nu, att han rest för alltid; men till vederbörandes stora förundran återkom han efter ett par veckors. förlopp, tillkännagas, att ban med provincialläkaren uppgjort sakerna och attdenne förklarat honom obehindrad att läkarekonsten utofva, samt sade sig halva beslutat att slå ned sina bopålar i det otacksamma samhällef, till hvars pastor ban i och för detta ändamål inlemnade sitt prestbetyg. I detta nämndes han medicinx-licentiat; men alla andra testimonier sortfor han att sorhemliga. Under tiden hade provincialläkaren i en embetsskrifvelse upplyst, att så väl personen som hans rättigheter att praklisera voro honom främmande. Konungens befallningshafvande sade sig nu med i spelet, och sedan med visshet blifvit utront, all någon origlighet egde rum både med Hr doktorns passoch prestbetyg, fick ban sig ånyo en process på halsen, bvilken slöts så, all han endast genom borgens ställande för sin person undgick att blifva häktad. I går morgons stodo hans rum tomma. Mannen hade helt sonica rymt både från fiskaler, stadsauktoriteter, praktik och — borgensmän, hvilka nu få se sig om hvar de kunna träffa honom. Tilldragelsen, ehuru i sig sjelf af föga betyDNDNe -— 0 1 oo oo se ooo