Hvad kan och bör yrkas vid den blifvande riksdagen. De åtgärder, som tagits i betraktande uti de loregående artiklarne, halva, liksom de vi bärefter komma att behandla, alla afselt förbättrandet af de jordbrukande och arbetande klassernas belägenhet; men de förre hafva hbaft en mera direkt syftning till målet, än de, hvilka vi nu gå att skärskåda. — Skulle man icke kunna lyckas, att förmå tre ständ att vidtaga något för det obemedlade, uppväxande slågtets räddning ur nöd, okunnighet och oformåga att sig forsö:ja; skulle man icke kunna öfvertyga tre stånd att de till detta ändamål ägde, utan all afsaknad för samhållet, att begagna det biträde, man borde kunna hemta al olverslodiga kyrkoembe ens indragning och det egentliga presterskapets personliga biträde, hvartill likväl ersordras en sådan reglering af dess lönesätt och ett så oundvikligt beroende af lörsamlingarnes förtroende och välvilja, att det med dem bletve fullkomligt införlifvadt; skulle man icke kunna förmå tre stånd att vidtaga en grundlig beskattningsrelorm, befria jorden från nediryckande grundskatter och städernas näringsidkande innevänare från orättvisa nåringsalgister, samt alt genom eltergifvande al skatter och rolering för nyodlingar och nyhemman, befordra landets uppodling och befolkningens utkomst, samt på samma gång genom handelsoch näringssrihetens sullkomnande bereda folket en säkerhet i sitt arbete och sina företag, utan hvilhen det aldrig blifver ekonomiskt oberoende och politiskt sjelfständigt: då lärer man väl icke eller hunna vänsa mycket för framgången af de mera indirekta åtgärder, hvarigenom en nationell förkofran och trefnad skulle kunna vinnas, och hvilka vi nu skola söretaga till undersökning. Men en sådan misströstan böre vi icke hysa. Man kan ej betvifla, att det allmänna tänkesättet förmår osantligt mycket på såväl Regeringen som de särskilta riksståänden; och om det med allvar och moderation, på lagenlig väg, åudagaläågger sin vördnadsbjudande kralt, kunna i längden inga klassintesesen eller oskäliga anspråk emotstä folkets röst. Det är alltså de una, som måste snart och beslutsamt höjas emot de gamla privilegii-wissbruken, ståndsfördomarne och falska förvaltnings. och be-kaltningsprinciperna. bå skall man ej behosfva betvifla, att ju förbättringarne skola framkallas; och det är i detta hopp, som vi nu gå att framställa de vidare algårder, hvilka vid nu instundande riksmöte borde vidtagas för det allmänna bästa, såsom vigtiga bidrag till framgången af den allmåut önskade stora representations-resormen, hvilken är vilkoret för värt samhälles framtida sjellstäåndigket och frihet. Dessa ätgärder äro: IX. Tullbeskattningens betydliga nedsättning å alla behofsarliklar. Då, vid betraktandet af tullbeskaliningen, vi afstå ifrån att nu förnya den förut ofta gjorda anmärkningen, att hela detta beskaltningssystem är en olycka för värt land, hvars läge och natursorhållanden göra detta beskattningssätt helt och hållet osjenligt, ytterst kostsamt och för handeln och näringarne på mångfaldiga sätt hindrande och förtryckande, så är det endast dersöre, att vi anse det vara vigtigare att få en början gjord till grundskatternas nedsättning, samt till en bättre ordnad beskattning å formögenhet och inkomst, bvarefter forst nationens verkliga tillgångar kunna blifva synliga, och dess behof derefter lämpade. Vi antyde derföre, att tullbeskattningen ännu någon tid måste fortfara, för att ylterligare, genom sina skadliga verkningar och sina ständigt ökade kostnader, osveriyga lagstiltningen om nödvändighelen alt se saken sadan den i verkligheten är, och ej längre låta dära sig med tron, att denna beskattning rättvist drabbar konsumenten, lätt erlägges af handeln och bäst lämpar sig för skyddet af inländska näringar och afböjan