Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1847, sida 1

matisk och uti stort bedrilven oloflig varu -import utbildat sig, som hos folket framkallat missaktning och trots emot bestaende lagar, så att de hitintills sedligaste och saglydigaste provinser i detta afseende vunnit en beklaglig utmärkelse. Häraf visar sig, att den lagstiftande makten, som hittills måhända icke varsnat eller nog högt uppskattat detta moraliska onda, under det att den i andra bänseenden på ett förtjenstfullt sätt, genom betydliga anslag och bumana lagar, adagalagt sin omsorg om folkets forädling, har i tulllagstillningen, ej mindre för dess inverkan på landets ekonomiska bestånd och förkofran, än älven för det inflytavde deusamma utöfvar på folkets sedlighet, ett syfte af så stor vigt och af så högt värde, att intet oller derför kan anses vara for stort. Lisligt genomträngda af dessa sanningar och nitalskande for sosterlandets välfärd, hafva medborgare inom detta samhälle sorenat sig för alt på upplysningens och olvertygelsens väg soka verka lör framgängen af handelsfrihetens gruuddalser. Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom dess nådiga lörordving af den 22:dre Dec. 1846, täckts skänka at svenska folket näringsfriheten — en gafva, som med allmän glädje och tacksamhet blilvit emottagen, samt i fäderneslandets sramskridande välständ och lycka skall bära vittnesbörd om kders Kongl. Maj:ts höga vishet — har nu mera ett stort fosterländskt kraf, liggande inom området för föreningens tillämnade verksamhet, för närvarande blisut väsendtligen tillfredsstäldt. Men tull-lagstiftningen, föga mindre ingripande uti folkets andeliga och materiella lif, befinner sia ånnu på en ståndpunkt, der den icke endast utofvar en sorlamande verkan på handel och näringar, utan jemväl undergräfver nationens moralitet. Under omsorgen att bereda framgång åt sina syften har soreningen icke lange tvekat att öppet och förtröstansfullt vända sig till Eders Kongl. Maj:t med underdånig anhällan att så aslemna forslag till tullafgilter a inkommande och utgående varor, jemte bifogade förklaringar och motiver, till det nådiga afseende, som E. K. M. täcktes finna delsamma möjligen förtjena. I det föreningen tillåter sig härhos i underdånighet bifoga berörde forslag, anhåller den få förklara, att detsamma icke ar så rationelt, som föreningen bade onshat, och, ester dess olfveriygelse, det sanat sosterländska interesset påkallat. Ehuru föreningen, som tror, att allt arbete är lika nationelt och i sin man värderikt, icke i principen erkänner nyttan eller rättvisan af så kalladt skydd, finner den likväl, att der vissa interessen hittills genom lag dermed varit hugnade, både billigheten och klokbeten sordra, att ännu ett modereradt afseende ä dem må fästas, fastän den respit-tid, som systemets försvarare tid ester annan påyrkat, längt för detta varit eller bordt vara tilländalupen. Då föreningen derjemte förutser, att den fria handelns motståndare skulle, i händelse af betydligare nedsättningar, sorespegla minskade tullinkomster för staten, så, och då tid och ersatenhet skola snart bestyrka motsatsen, ansar soreningen steget till det rationella målet desto lättare framdeles hunna uttagas. Under dessa sorhållanden hyser likväl foreningen den öfvertygelse, att derest de föreslagna tullbestämmelserna kunde i väsendtlig mån göras gällande vid blifvande ny lagstiftning i detta ämne, skulle den förderfliga olofliga importen hufvudsakligen försvinna, samt de enorma omkostnaderna till det nuvarande tullsystemets upprätthållande, utgörande omkring 27 a 28 proc. af hela tullinkomsten, kunna betydligen inskränkas. De af föreningen utförda varuvärden äro i allmänhat ornndade nå anställda rön yorakjfiek