Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1847, sida 2

ww hd -33 — — ELNLaMd kan och bör yrkas vid den blifvande riksdagen. i VII. Upphörande af all ny skattläggning å jord, samt framtida skatteoch rotefrihet för nyodlingar. Vid flera föregående sälllällen har jag sökt antyda nödvändigheten af, att till besordrande af landets uppodling och jordbrukets förbättrande upphöra med all ny skattläggning af jord. Att dylika skattläggningar måste motverka bågen att utvidga jordbruket och anlägga nya hemman, är lika naturligt, som att de föga gagna staten såsom inkomstkälla. Det har tillika blilvit visadt, att såväl dessa nya skattläggningar, som ny rotering, åro alldeles stridande emot 1809 ars grundlagars anda; ty den åsyftade, att ahvad staten utöfver de dittilsvarande ordinarie skatterna och pålagorna tarfvade, skulle genom hevillningar fyllas. Man ansåg bevillningarne innebära mera rationella beskattningsgrunder, än de gamla utlagorna och ville derfore, all desse skulle stadna vid hvad de redan voro, intill dess de kunde efter hand asskafsas. Den sorokning i egendomsvärdet som nyodlingar bereda, ingår naturligast i bevillnings-asgislen efter andra artikeln sor fast egendom; och skulle man kunna motse en sådan förändring i beskaltningssystemet, som i VI:te artikeln antyddes, så inginge nyodling och nyhemmansanläggningarne rättsenligast deri, allt efter som de torökade egendomsvärdet och arliga inkomster. Rikets Ständer böra derlöre skynda att hos Kongl. Majestät begåra, att de bittills gällande föreskrifterna om aäny rotering iuställas. Det finnes intet skäl, hvarföre icke adeln och presteståndet i dessa alseenden skulle böra gå bondestandets uttryckta onskningar till mötes, heldst om borgareständet på osvannämnde vilkor dertill medverkade. Hvad Regeringen angår, så måtte det väl nu vara bög tid, att den srangår sina fordna betänkligheter vid att erkänna Rikets Ständers rätt att besluta, äfven om de ordinarie skatterna. Denna rätt är så i allmänna tänkesättet befästad; dess obestridlighet har vid riksråtten 4844 blifvit så fullständigt bevisad; den är så tidsenlig och så nåra förenad med styrelsens egen fördel att få ett lämpligare beskattningssystem infördt, utan hvilbet staten aldrig kan få sina behof såsom sig borde fyllda, att man numera vål icke bör befara, att höra åberopas ett Kongl. prerogativ, som är helt och hållet inbilladt. De åtgärder, som vi sett föredragne i femte, sjette och förevarande artikel, stå i nära samband med hvarandra och mäste behandlas så mycket möjligt är i ett sammanhang och planmässigt. Jjorjan med en del af gamla grundskatternas, (hemmantalsräntans) upphäfvande bor af borgarestandet medgisvas, emot det art en början göres med nedsättning af bevillningen för borgerlig rörelse. Så snart den rättsenligare beskattningsmethoden elter förmögenhet och inkomst kan antagas, mäste naturligtvis all personalafgilt och bevillning för borgerlig rörelse komma att alldeles upphöra. Lihasom intet jemlikhetsförbållande finnes, mellan de landet och städerna nu pålagda skatter, kan icke heller under ölvergången någon rälisgrund följas för dessa skatters proportionerade nedsättning. Denna blir alltid mer eller mindre godtycklig. Först då det gamla systemet alldeles lemnat rum för det mera rationella, hafva städerna och IP — — AW — .ii — me a