de måtte nu duga till något eller icke, voro dock underkastade lagarne, medan desse här veta att sjelsve insmyga sig i lagstiftningen; ide göra lagarne och göra dem nästan alltid till sin fördel. bet är dessa privilegier, hvilkas tillintetgörande vi begåra. Ölverste Thompson utbragte en skål för associationsvasendet. Han ownämnde sorst fri. handelsföreningarne, sedan de politiske föreningarne. De fria folkens institutioner, sade han, betrygga associationsrätten och utöfvandet af denna rätt är ett element af solkkrasten. I Eogland hysa vi lika litet fruktan för arbetaresoreningar som för andra föreningar. Den tid är förbi, då den ena samhällsklassen fruktade den andra. Vi hafva upphört att se någon fara i sådana föreningar; vi äro nu en nation, enigare och kraftigare, än någonsin. Jag kan icke yttra någon bättre önskan, än att associvationsväsendet måtte genomtrånga alla Europas nationer. Sedan föreslog professor NNolowski en skål för de arbetande klassernes välgång. Man har i morse förekastat oss, yttrade professorn, alt inga arbetare varit närvarande på kongressen. Ingen skall imellertid kunna påstå, att icke de lisligaste sympathier för de arbetande klasserne gilvit sig tillkänna hos oss. Och hvad äro väl vi sjelfve annat än arbetare med bufvudet, som komma våra bröder till hjelp, bvilka arbeta med sina händer. Målet, som vi sormedelst handelssriheten sträfva att uppnå, år alt förbättra desse våra medborgares lott, hvilka arbeta och lida. I våra motståndarea leder gilves det mänga frasmakare, som mena, att i denna den bästa af verldar allt är vål bestält. Låt allt vara som det är, slåsom oss icke störa någon, säga de. Men vi, vi finna, att verlden icke får sörblilva sädan, som den är; ty det sinues alltför många lidande i henne, alltför många menniskor, som äro nakna och bungriga. Spetälskan och eländet måste försvinna. Vi halla före, att med bjelp af våra strålvanden, för hvilka bandelsfriheten blot skall beteckna utgångspunkten, detta stora verk skall bringas till stånd. Vära motstandare såza: Låtom oss icke störa någon. I en viss bemärkelse är jag af samma mening. Jag tror icke, att framtiden tillbör jemnulikhetsmakeriets ideer, hvilka gerna skulle vilja förstöra hvarje ofvervigt, neddraga allt till den lägsta ståndpunkt. vi avilja icke nedtrycka npågon, vi vilja sastmer höja chela verlden. En wan, som Frankrike ännu abegråter, lika utmärkt på förständets som hjeratats vägnar, Garnier Pages, yttrode vid en abankett, som arbetarne i Lyon gåsvo honom: deMina vänner, det sociala sramätskridandet beastår icke deri, alt man skär bort skörten på arocken utan deri att man syr till skört på ojackanC l detta enkla yttrande år en stor asanning uttalad. Låtom oss hoppas, att under ahandelssrihetens herrskap arbetarnes jackor beckomma en tillvext, att de erhålla skört — att carbetarnes lott förbättras. Om vi bidraga till adetta resultat, så skall deri ligga den skönaste alonen sor vära ansträngningar. a Samma thema behandlades af herr Ritlinghausen, den enda protektionisten på stället, och al herr Suringar, en holländare, som ännu vidare utvecklade, att i handelssriheten vore att söka en garanti icke blott emot farliga kollisioner emellan de särskilta samhällsklasserna, utan äfven emot sientligheterna folken emellan. Af hvad som blifvit anfördt sioner läsaren hvilken ton, som herrskade på denna, kongressens egentliga slutförsamling. Framåtskridande och frihet voro lystringsord under bela festen; så t. ex. ulbragte Dr Bouning yiterligare en skäl sor folkens sammansmaltande och heliga allians ! herr Welchen en dito för folkens frihet! berr Bartels och efter honom ötverste Thompson för Pius IX! herr IHorace Say för Cobden och Bastiat ! ordföranden för Sir Robert Peel! Eu yttrande af herr Ewart, som proponerade ett lefve! för den belgiska gåsliäribeten, gör det sannolikt, att nästa kongress kommer att hållas i 1 Ala 1 — ——— — — — ———— —ä— AK ——— ———--.