Article Image
alt ester sörmåga och krafter verka derför, att notional-ekonomiens studium upptages i den publika och privata undervisningen. Sedan, på andragande af herrar Dunoyer och Bowring, såväl åt ordföranden, herr de Brouckere, som åt herr Lehardy de Beaulieu, från bvilken idben till församlingen utgått, densammas tacksägelse blifvit voterad, upplöste sig kongressen. Tid och ställe för sammanträdandet af nästa kongress öfverlemnades åt ordföranden i samråd med vice-ordsoranderna att bestämma. Belgiska föreningen (Association Belge) hade aftonen den 48:de till ära för kongressens medlemmar föranstaltat en bankett, vid hvilken, utom dessa, ett icke obetydligt antal bankirer, handlande och sabrikanter infann sig. Det dracks skålar i mängd för framgången af den nyss slutade kongressens sylten, och månget lyckligt valdt ord genljöd till den fria handelns pris, ofsa icke mindre träffande, än de föregående sorgfälligt utvecklade argumentationerne under sjelfva kongresssörhandlingarne. Men al dessa skålar och de tal, med hvilka de motiver des, lioner man tillika tydligt och klart, atticke toma, fantastiska theorier sammansort ett så stort avtal vetenskapsmän från alla delar af Europa, utan att det var en sann öfvertygelse, som lilvade dem. Det politiska och sociala tillstandet gör det nu mera än någonsin erforderligt, att kommunikationsoch rorelsesorhållandena återföras till de af dessa män sörsåktade, lornustsenliga grundsatsor, om icke alla civilisationens erosringar på nytt skola prisgilvas ät de farligaste kriser. Kongressens vice ordsorande, grelve Arrivabene, öppnade raden af toaster med att föreslå en skal for handelsfriheten, och motiverade densamma i ett kort föredrag. Iläruppå proponerade herr Faider eu lefve! för kongressens utländska medlemmar och tackade särskildt vissa af dem, hvilka han nämnde vid hamn. Hertigen af Harcourt utbragte sedan en skal för belgiska soreningens välgång och uttalade sin erkänsla derföre, alt detta sällskap bragt till utförande den tanken att till Belgiens bufvudstad sammankalla den kongress, på hvilken bandelsfrihetens grundsatser skulle uttalas. 44ldrigo, sade ban, ahar aen ort blifvit bättre vald för en sådan församling. abelgien är ett al de sriaste, upplystaste och amest handelsidkande länder i verlden. Likasom denna sköna flicka, hvilken, enligt vär astore skald, tjenade till föremål för hela Itaaliens önskningar, har Belgien alltid varit ett abegårligt mal för alla Europas stora makter. allär bafva de ålla utgjutit sitt blod, förslösat asina skatter. Men nu har sorsynen underbart alörändrat sakernas skick, nu är Belgien halaladt, att besegra dem, som förr besegrat det, (i det Belgien åt dem sframtäcker bandelsfriahetens baner, under hvilket ofelbart alla joradens nationer skola förenas. Ty jag drager aicke i betänkande att säga, aut i denna stund når handelsfriheten ett mäktigt behot för folken. aEfter evangelium finnes i mina ogon intet eleament, som mera än den är i stånd att be(sordra civilisationen. bet finnes obestridliga asanningar för alla högsinta män, för alla vänaner af menniskoslägtet; men alla sanningar abalva alltid funnit sina vedersakare, och ty avärr mäste man såga alt så skedt, just emedan det är sanningar. Det gilves alltid i averlden en bop slipadt folk, charlataner, frasa makare, hvilka till sin fördel exploitera det kallmännas vål och intrassla de enklaste saker, alör all, såsom man plågar säga, fiska i grumaligt vatten. Alla dessa menniskors iunleresse lordrar, att nationerne åro asundsjuka på hvarandra, hata hvarandra, räka i strid med hvarsandra, såta alla sin ära deri alt förstöra hvar, andra. Detta kallar man sedan nationalitet. Det är protektionisternas spegelsäkterier, som vvi söresatt oss att efter yttersta förmåga bekämpa och jag hoppas, alt det skall lyckas oss alt låta dem vederfaras den rättvisa de förtjena. Ni vet, att vi 4789 bragte till stånd en revolution, om hvilken hela verlden talar. Denna revolation hade till ändamal, att tillinintetgöra privilegierua, men icke blott att tillintetgöra dem, på det att nya privilegier skulle kunna uppstå. De gentilshommes, som sälja kläde eller bonmll, balva icke mer rätt än FE a A — en mä MN

30 september 1847, sida 2

Thumbnail