Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1847, sida 1

sande och romanen derpå vunnit. 0 vud berättelsen varit mera koncis och trådigt uttänjd, bade troligen äfven måt fel uteblifvit. Såsom exempel på sådana k a föras det beqväma sättet, att, för att få Justus till informator på Örnvik, efterskicka en discipel, som, så fort ärendet blifvit uträttadt, för alltid försvinner ur berättelsen; eller, för att förklara en omotiverad: grimace af Justus i tabernaklet, helt ledigt, i slutet af arbetet, försäkra, att samme Hr J. äger en utmärkt skådespelartalang. Sådant är ganska förlätligt, om man roar sig med att muntligen improvisera för några vänner, men ingalunda i en roman, som offentliggöres. Men det bar gått Fru C. som Walter Scott, då ban skref sin länga bistoria om Napoleon. Han hade ej tid att skrifva den kort, sade han. Han hade nemligen åtagit sig så mänga arbeten, Detta är visserligen ej llandervärdi i sig swjelst, men blir det lätt och oftast. Det blir då mindre fråga om, hur man skrifver, blott man, med ackredileradt namn, skrifver, Men man begör då ett bedrågeri mot allmänheten, mot hvilket kom minister Graves mot Bulltogarne är en leksakTSAR beer TKR NES AN FIRE TLL nn Rn Fn ENAT RRENO RRENO