Det danska skådespelaresällskapet bar nu härstädes gifvit fyra representationer, alla med enhälligt bifall från publikens sida. Säkert är älven, att det hör till sällsyntheterna, att bland ambulatoriska skådespelaresällskaper trälfa på ett, hvars medlemmar så, som det ifrägavarandes, utföra sina roler, ej blott hvar för sig, utan älven gemensamt, och på ett sätt, som villnar både om allvarliga studier och en brinnande kärlek för den konst, at hvilken de egnat sin ungdom, sina talanger och sina sträfvanden. Märkvärdigt är, att, oaktadt publiken bäde inser och erkänner allt detta, äro representationerne dock icke på långt när så talrikt besökte, som de förtjenade att vara. Orsaker dertill kan endast och allenast sökas i den obekantskap med danska språket och litteraturen, hvilken i allmänbet bär råder, och måhända äfven derutinnan, alt publiken under loppet af denna sommar baft en rigtig uppsjö på nöjen af alla slag. Med dem, som nu erbjudas allmänheten, är det imellertid snart slut. Sällskapet kommer neml. icke att bärstädes gilva flere än åtta represen tationer till, bvarefter det återreser till Danmark. bland pjeser, som besinnas upptagne å hr Langes repertoir och hvilka här komma at upploras, nämne vi: Gjenboerne, Intrigerne, Lisvel är en dröm, Öcknens son, Erasmus Montanus, Henrik och Pernilla, Bättre solh och Pack, Ett äfrentyr i Rosenbergs Trådgård, De danske i Paris, Advokatens dotter, Don Cesar de Bazano, och måhända ännu en gång det ypperliga lustspelet En sparf i Tranedans. ————— —