Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1847, sida 1

manstämmande omdöme, utmärka sig i flera afseenden, ådagalägga dess tillämplighet i hvarje landsort, och häfva många af de betänkligheter, man byser vid folkskolans begagnande, synnerligast i glest befolkade trakter. Ibland hufvudbestämmelserna i denna skolas metbod är att barnen läsa endast om förmiddagarne, då eftermiddagarne kunna användas till andra förrättningar, samt alt den egentliga vexelundervisviagen sker hemma, i såkallade roteskolor. För alt erhålla lärare till dessa, bar grefve R. utvalt ett antal af de skickligaste barnen, hvilka under viotren undervisas i de stycken, som äro föreskrilna för solkundervisningen, under det de andre vistas hemma och under föräldrarnes inseende repetera hvad de om sommaren lärt. Om våren ingå dessa i den allmänna undervisningen vissa dagar i veckan, samt läsa de öfriga förmiddagarne i roteskolan, der uppsigten är lemnad åt någon stadgat, välkänd, qvinna, som derjemte kan sysselsätta sig med något bandarbete, och der undervisningen bestrides al en monitör of vinterbaruen. Om onsdagsoch Lördagsförmiddagarne samlag monitörerne i den gemensamma skolan från klockan 8 till 40 sor alt öfva och repetera sin vinterläsning, och klockan 40 infiona sig äfven de öfrige barnen. Af denna method syves, att det äfven för de latligas föräldrar är möjligt att låta barnen begagna skolan om förmiddagarne, då barnen den öfriga delen al dagen kunna förrätta andra sysslor och således ej afvänjas från de förrättningar, hvarmed de, i mån af sin ålder, kunna biträda hemma, och som tillika utbilda och slärka deras kroppskraster. Genom detta arrangement torde de svåraste inkasten emot solkskolans allmänna begagnande vara bälda och undanrojda. Under en tidpunkt, då folkskolor öfverallt skola inrättas, kan man ej nog vara uppmärksam på allt, som kan bidraga till lullkomnande af denna bögst vigtiga national angelägenhet, på hvilken så oändligt mycket beror, ty det är fara värdt, att allmänna omtankan så mycket upp: tages med sattigvärdsbestyr, korrektionshus och cellsäångelser, att föga återstår för omsorgen om det uppväxande slägtets väckelse, daniag och förädling. bet är således ett nödvändigt vilkor, att folkskolan skall varda en verklighet och sanning, om man skall kunna hoppas, att de millioner, som nu förspillas på sangelser öch sångars underhåll, en gång skola kunna användas till mensklighetens sanna nytia och välfärd. Det vore således önskvärdt, att alla, som nitälska for folkets upplysning och emancipation undan ohunnigheten, nöden och brottet, måtte egna grelve Rudenskjolds skolmothod all den uppmårksamhet, den i så hög grad synes sortjenal —