Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1847, sida 3

rike. Man erbjöd mig en dag fiera sådana certisikaler, men jag fann priset så högt, alt jag ej en gång gal mig modan alt läsa dem. Häri begick jag dock et stort fel, såsom jag sednare erfor vid min genomresa genom Strassburg. Man hade utan tviivel kommit herr Bourienne aft tro, att alla kasle-, pepparoch bomullsbalar hade samma vigt, enär certifikaterue i detta afseende icke innehöllo någon antydan, utan biot de orden: 5Godt för 15.... Godt för 25 balaro eler okistorv Så snart denna uraktlåenhet observerades, etablerades på högra Rhenstranden en fabrik af kistor, tunnor och balar af det största möjligaste omfång. Herrar kommissionärer i Strassburg och samuige lulltjenstemännen funno sin räkning dervid; på sistone b ef kejsaren underrättad derom och — hvad som knappt är troligt — såg genom fingren dermed; till en sådan höjd hade redan bristen på och begäret efter vissa artiklar stigit i Frankrike, Man ser al dessa fakta, att Napoleon, som hade alt bjuda öfver de mäktigaste och mest omfaltande medel, som någonsin någon dödlig hade i sin makt, likväl icke fullkomligt kunde uppehalla tingens naturliga gång. Hans kontinentalspärrning var ganska sträng, men den blef aldrig absolut och kunde aldrig blifva det. Ju större stränghet användes, desto flera armar och hufvuden förvärfvade det allmänna umbärandet till motstånd emot de härda åtgärderna. Det kommer kanhända aldrig åter alt gifvas en vilja och en makt, som kan uthälla jemsorelsen med kejsarens; men tillochmed, om dessa elementer åter skulle uppträda förenade, så tro vi dock, att, efter den vid Napoleons kontinentalspärruing förvärfvade erfarenhet, denna ide, i samima utsträckning åtminstone, icke skulle tilllämpas. (Slut).