Article Image
Hvad kan ock bör yrkes vid den blifvande riksdagen. III. Allmänna bidrag till mellcllösa barns undervisning i Folksholorna. Då jag sramstallt denna sak, säsom en ibland de angelägenheter, hvilka redan vid nu blifvande riksdag borde tagas i ofvervägande, är det beklagligen utan hopp att genast kunna bringa den fram till det önskade målet. Dertill sordrades nemligen, alt sjelfva folkskolorna motsvarade sin bestämmelse, och det kan ej ske lorr än vårt undervisningsverk i sin helhet fått ea mera praktisk rigtning, blilvit befriade från en lärd hogsärds ensidigheter, och erkänt nödvändigheten af sakkunnige lärare och sakrika läroböcker, i stället för förvända läromethoder och onyttiga läroämnen. Det torde älven behölva grundligt betraktas, om ett folk kan vara i verkligheten belatet med det, som man nu vanligen kallar callmänna undervisningen; a och om ej denna, likväl under bevarandet af lamiljelisvets företräden, såsom rätta grundvalen sor samhallsordningen, snarare borde gilvas hes la kraften och sambandet af hvad man kunde kalla aallmun uppfostran. 4 benna, sornustigt rigtad av sorvärissiivet, synes utgöra ett ibland samsundsandans vackraste och nyttigaste problemer — men, för att lösa det, ersordras ett samhällsskick, som olyckligtvis icke änvu kan finnas, der institutionerna, fördomarna, envaldsprincipen och vanorna qvarhålla begreppen i den krassaegoism, som en usurperad öfvermakt, tillvällade privilegier och årsda soreträdesrättigheter spridt i samhällets ädlaste bestandsdelar. Alt nu vidare undersöka detta rika fålt för betraktelser vore utan ändamål, ty det är ej ännu nog utdikadt och beredt för plogen; men en gang shall folket inse, att det deri har sin största skatt, och då skola nog stora krafter göra det odladt och fruktbart. Under tiden vore det dock ett stort steg, om staten och kommunen gemensamt erkände säsom en pligt att bidraga till de medellosa barnens räddning, försorjning och undervisning. Att begära detta af staten allena, skulle vara oljenligt; ty då kunde man ej vänta sig stödet af kommunalvåsendets kraftigare och upplystare tillsyn och ledning. All fordra allt af kommunen, skulle der leda till obilliga, ojemnt fördelade bördor och kanske efterlatenhet. Blelve saken föremål för begges åligganden; blefve den satt under lokalförvaltningarnes närmare vård och den inför fölket ansvariga styrelsens allvarliga uppsigt, så skulle dess framgång blifva begges mal och begges ära; och då välsignelsen skulle gilvas af Honom, som sade: ahvad j gören dessa mina bröder, det gören J ock mig. e finge man måhända snart i dessa anstalter för de medellose skada en embryo till den större, omfattande upplostringsplan, som jag här ofvan endast vågat antyda. Ingen svensk man, som andas kärlek sor menskligheten oeh välvilja för sina medmenniskor, stall förneka samhällets pligt att vårda sig om dessa olyckliga, hvilka, af hvad orsak det än nå vara, icke af föräldrar och anhöriga kunna få skydd, omvårdnad och undervisning. Måte man då ej längre åskåda det physiska coch moraliska elände, för hvilket de äro utsate, ulan alt vidtaga anstalter: 4:0 att upptäcka deras olyckliga ställning; 2:0 att med vä Dsinnade medel rycka den derutur; 5:o att bevara dem åt samhållet, och 4:o att genom odlirgen af deras naturliga sormögenheter bereda staten en rik ersättning för dess uppoffringar och mensklighetens ökade krafier till sorädliig och förkofran. Jag beholver icke bär erinra att framgången af dessa anstalter beror på klokheten att så ordna dem, alt arbetet utgr grundvalen för individens välsärd och den allmiana trefnaden. Det är dess sak jag förordar; ej en falsk upplysnings onyttiga besordranse. 1 ac D

23 september 1847, sida 1

Thumbnail