Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1847, sida 3

tan alt blotiställa sig förlamade deras goda vilja. Senare blefsvo de dock villigare, emedan det låg klart för en dager att vi voro beskyddade af lokalauktörileternå emot kejsaren och tillochmed hade vänner ända upp i hans familj. Ty konungen af Westphalen, hvars gebit vi ofta valde till skådeplats för våra operationer, hade blifvit stött deröfver, all hans äldre bror genomdragit hans land med en linje af douanierer, utan att tillförene derom sälta honom i kännedom, Han afskickade derföre talrika kurirer till Napoleon, som då befann sig i Osterrike, för alt beklaga sig ölver sill gebits kränkning, och under hela tiden, som denna korrespondens emellan de begge bröderna varade, sågo sig de sranska lulktjenstemännen inskränkta till sina egna krafter; enär de på intet vis understöddes af lokalauktoriteterna, Della sakernes tillstånd begagnade vi så väl, all få näller gingo förbi, utan alt icke en eller två karavaner bestående al 50 till 200 vagnar, försökte genomgången. Visserligen vexlades några gevärs-skott, älven aslopp det sällan belt och yhållet utan något offer å den ena eller andra sidan, dock var antalet af dem, som föllo, alltid ytterst ringa. Alven siglade siskornag — så kallade vi tulltjenstemännen med hänseende till den gröna färgen i deras unitorm — itla, ofta sköto de endast bara för tidstördrifs skull, och blott en gång vågade de att med allvar angripa. Jag bade en gång en liten aflär med en underofficer vid douanicrarne, hvilken kommenderade en postering af 5 man. Den hederlige mannen hade med mycken delikaless gifvit mig alt förstå, alt han icke skulle vara obenägen all tillbringa natten med mig emellan skål och vägg, utan att göra runden. Naturligtvis gick jag in på detta förslag. Vi uppgjorde de enskilta punkterna i vårt kontrakt, och kommo öfverens om, att han emot en dusör af sexton preussiska Fredriksdorer kl. 7 på qvällen med sitt folk och sina vapen, skulle hos mig aflägga ett besök, hvilket skulle räcka till an