Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1847, sida 3

? — —ön COUL—— ————— dra morgonen. Jag släppte nu min underolsice! icke mera ur sigte, och utskickade en expres att öfverfora nödiga order för varornas (transport. På slaget sju, inträdde hela douanicrasdelningen till mig, och Iemnade åt mig sina vapen, som jag kastade i ett hörn ar rummet. Sedan ställde jag ett långt bord på tvären i rummet, så att det räckte från det ifrågavarande hörnet, framför hvilkel jag nedsatte inig vid den ena ändan af bordet, ändda till den andra väggen, och på detta säll hade jag barrikaderat mig, mill hörn och dörren, För mina gäster var i ettannat hörn af rummet uppställdt ett litet bord, försedt med allt hvad som bahöfdes för att hålla dem muntra: vin, mat, toback, kort och tärningar. År allt i ordning ?6 frågade jag sergeanten, och erhöll till svar delt ur 6 munnar upprepadt ja. Haruppå tillstängde jag sönsterlurkorna och dörrarne, stack nyckeln i fickan och afskickade en ny expres för alt sätta i rörelse transporten, som man under tiden förberedt till passagen. Douaniererne satte sig emelslertid till bords, inedan jag bakom mitt exlemporerade bröstvärn, med två par pistoler framför mig, icke förlorade en enda af deras rörelser ur sigte. Jag måste låta dem vederfaras den rättvisan, alt de voro sulikomligt fördjupade i sin öysselsättning och tillbragte hela natten med alt äta, supa, röka, spela och skråla olukliga visor; ; men almospheren i stugan blef småningom så tjock och qvalmig, all jag af brist på frisk iuft, var nära deran all salla i vanmakt, Omkring kl. 3 på morgonen väckte inig ett slag på försterluckorna ur min halldomulng;det var signalen att transporten lyckligen nätt målet för sin bestämmelse. Jag var glad, alt kunna få blifva qvitt mina gäster, och hade vunnit den fasta öfvertygelsen, att vådan, för hvilken man utsatte sig vid linjens våldsamma genombrytande, aldrig kunde komma i jemförelse med det grymma läge, i hvilket jag befunnit mig. (Forss.