gra speciesla sörsigtighelsmått förbundna anordningar måste. om icke omöjliggjöra, dock mycket sörsvara alla elsterspaningar belräslande min person. För alt icke väcka några misstankar genom mitt vistande i närheten af kusten, etablerade jag mig såsom kringresande urhandlare. En af mina vänner från Holland hade forsedt mig med ett lager at fickur, hvilka jag bjöd ut åt hvem som helst jag inotte. Sålunda lefde jag under skuggan af min egenskap af kolportör friare och sorglösare, än någon af mina kamrater, som voro ingenting mindre än tryggade i sin ställning. Jag fann dock i ett annat hänseende snart, alt jag bedragit mig uli alt hålla Emden för en passande medelpunkt för mina aperationer, hvarlöre jag förlade milt ståndqvarter till Meppen. Jag undersökte derester sjelf tullgränsen och ofvertygade mig, att man med en smula raskhet och forsigtighet på de 14 dagar, som redan gall förlorade, skulle kunnat utrymma allt hvad som af varor fanns i Ostfrisland. Nu var saken redan svårare, men tullljenstemännen kunde ännu icke hafva förvärfvat sig någon tillräcklig kännedom af sandet, för alt göra ell försök vädligt. Jag vågade en transport öfver linjen ; den lyckades, och nu följde snart flera. a Under trenne månader förde jag på så sätt del mest äfventyrliga och besvärligaste lif man kan tänka sig, Ty jag måste icke blott öfverlaga varornas transport och draga försorg för deras bringande i säkerhet, utan var äfven n dsakad att oupphörligen studera tullgränsen, för alt utforska dess svaga eller illa bevakade punkler och städse vara öfverallt personligen närvarande, för att antigen med vapen i hand försvara varutransporterna eller leda underhandlingarne med tulltjenstemännen, allt efter som det ena eller andra medlet var att använda. I sjelfva verket var vår operationssfer ganska liten. Visserligen fanns ingen brist på män, som interesserade sig för våra angelägenheter, emedan le derigenom knude förtjena penningar; men fruk