Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1847, sida 1

de liberale utgöra 546, protektionisterna 192 och Peelisterna 417, hvadan, vid de säkallade liberales splittring i egentligen ministerielle, radikale och repealers, Peelisteroa bafva afgörandet i sina hander. Russelska wministerens ställning skulle således vara ganska prekår och helt och hället bero af Peel. Tiden får utvisa huru sig bärmed egentligen förhåller. ITALIEN. Rom den 27:de Aug. Dagen efter Ferraras besättande genom Österrikarne, berättar Dåmocralie pacisigue, begaf sig herr Rossi till pålven för alt på visst sätt erbjuda honom Frankrikes skydd. Men påfven skall med ett ironiskt leende halva svarat: ar regering vill jag heldre bafva till fiende än till vän, ty en oppen siende är alltid bättre, än en falsk vän. 4 Sedan skall påfven visat Rossi en afskrilt af en förtrolig skrifvelse från franska till österrikiska kabinettet och af Metternich meddelad pålven, till bevis, alt han icke kunde räkna på Frankrike. Elter att till sitt hof halva inberättat detta samtal, erholl Rossi derifrän uppdrag att ännu en gång bedja påfven välja emellan Frankrikes vänskap eller fiendskap. Hvad sm är sannt i denna notis, får lemnas derhän. Dock meddelar en från ett annat hball ingången rotis hufvudsakligen detsamma, nemligen alt Hr Åossi rent uterbjudit päfven franska regeringeis väpnade skydd, men af statssekreteraren kardinal herretti erhället till svar, att Hans Helighet aldrig trott sig fullständigt kunna räkna på Frankrikes afsigter och att Frankrikes hällning under de sednaste 11..— 6— tu Uti 100— ÅCHTAF hans sö ö 5. s förtroende till denna makt. berfore tillbakavisade nau kFI:aunrikes mellankomst, liksom han protesterat emot Ferraras ockupering, och det med så mycket mera skäl som han hade all anledning att tro — , alt de begge makterna voro i hemligt sorständ med hvarandra. kKardinalen bar tillika yppat den alsigten att möta vald med våld, för hvilset ändamål ett observationsläger skall inrättas vid Forli, gränsorna sättas i försvarstillstånd och sedan begagnandet af de moraliske och andlige vapnen följa. Dessa pålvens beslut hafva blifvit meddelade alla gesandter och det heter, att deruppå neapolitanska regeringen erbjudit sitt underslöd. Denna notis läter dock något sabellik ehuru de hittillsvarande misshällighelerna emellan Rom och Neapel synas vara nära deran alt biläggas, sedan konungen, såsom det försäkras bjudit banden till försoning. Deremot bekräftar sig Sardiniens beslut att bistå påsven. Carl Albert skall i sin skrifvelse lofvat pasfven hvarje slags bjelp och gjort densamma beroende af Hans Helighets egen vilja. — De vid Forli sammandragna påfliga trupper (artilleri, linie-insanteri, jägare, Schweitzare kavalleri och fivanssoldater) belöpa sig enligt officiella uppgifter till 13,000 man. Folket är fortfarande på det högsta uppretadt emot Österrikarne, och något verkligen karakteristiskt för den rådande sinnesstämningen är ett manifest af kapucinermunkarne i Perugia, i hvilket de förklara att de äro beredda att gripa till vapen för fåderneslandet. Enligt en turiner-tidning skall kardinal-legaten Ciacchi uppmanat Ferrareserne alt lemna sin stad, så att blott sjelfva tomma husen återstodo till Österrikarnes förfogande. Det heter återigen alt Österrikarne göra anstalter till Perraras utrymmande, älvensom att de osterrikiska trupper, som närmade sig Po, plötsligen erhällit kontraordres. U—nderligt vore äfven, am det annars alltid så sörsigtiga Österrike denna sängen spände bågen för bögt och riskerade utbrottet af ett ilalienskt nationalkrig. päfven påstår man nu imellertid icke skola åtnöja sig med staden Ferraras utrymmande, utan äfven fordra alt citadellet i Ferrara och det befästa Comacchio utrymmas af Österrikarne, dervid åberopande sig på kardinal Gonsalvis protester och Påsliga stolens gamla rättigheter. Man vill veta, att en engelsk eskader krysSar i adriatiska hafvet. — Emellan påfven och czaren har nu afslu