Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1847, sida 1

svett på hans kropp — och en hall limma derefter var han död! ö Obduktionspro okollet beskrilver ej mindre än 15 särkilda skrubbsår på bakdelen al h båda klinkorne och bakre sidorne af af en obestämbar mängd utaf blå str under liggande bindevåf och muskldt i de af svart blod, hvilket äfven aserdeles Jjupta — fanns ulgjutet uti musklerne på hograiqan, upp emot refbenen: i TysemåasskansionAlSät ning af blodvatten. Magens insida skall befunnils astarkt inflammerad och på slemhinnan en mängd hvitaktiga, för hörseln (känseln?) härda, kantiga korna, hvilka kemiskt undersökta visade sig : vara arsenik. Betyget innehåller hufvudsakligen: alt blodutgjulningen i ryggmårgs-kanalen kan antagas såsom följd af det föregångna våldet, ahvilket, att döma efter de redan så bastigt uppkomna sjukliga obduktionssenomenerne, varit af den styrka, alt doden sramdeles kunnat blifva, och i de flesta fall blifver en otvetydig soijd:a att likväl nu det i magen funna giftet varit en ovilkorlig orsak till Svens död, och att det kär otvilvelaktigt att Sven Persson sjelf under lifstiden nedsvaljta deua gift e). En tilllragad läkare, som befattar sig med medicolegala saker, har anmärkt; i afseende på doktor Swins obduktionsprotokoll: att icke det al Sven Persson uppkräkta, for Undersökning, efterfrågades: att Sven Perssons kräkningar, på olika ställen af Hr doktorn kallas våldsamma, ihallande, bältiga, ihärdiga, då deremot det enda villne, som i detta fall finnes, pigan Lena Larsa dotter, säger att kräkningarne pästodo biott en half timme, och nämner intet om deras hältigbet. Vidare skall, elter sahkunniges yltrande, torsten vid arseniksorgillningar vara så häftig, att den näppeligen kan moistås af den mest sorlvisloade sjelsmordare, men Sven Petsson begårde blott en enda gång vatten och det sedan kräkningarne upphört. sla-jemte skola Mage plågorne vara snart sagdt omöjliga alt dolja, och Sven Perssons klagan galler en sast rygg och skuldror; Den yttre misshandlingen måste alltså halvit plassammare följder, än det skarpaste gist! llaradsråttens utslag syder så: Hafl de slag, svaranden, genom så vål eget erkännande, som vittnes berättelser, är förvunnen halva tilldelat Sven Persson, ehuru af lifsfarlig beskassenhet, ändock icke åstadkommit dehues dod, som ovillhofligen förorsakats al intagen arsenik; och ehuru, om antagas skulle att Sven Pirsson med vilja sortärt det gilt, hvaraf doden soljt, enligt hvad al tansakningen inhemtas, icke osannolikt synes, att ban verkställt sadant, i förtviflan ölver den honom öÖsvergangna, ulan ringaste vila tiga skål tilllogade misshandling, så att svarhnden, i hvad fall som helst, bor Unoha lillråknas all vara en villkorlig orsak till Sven perssons död, likväl, och då, enligt läkarens bestämda intyg, döden ovilkorligen soranledis af gilt, —?; — — — — — — — — — lahes svaranden att böta 16 rdr 52 sk. bhota J—g i Aug. 1847. S. 3 Kustsergeant A. II. Westfelt och lojinant C. M Bastenius verkställde den 7:de dennes på kustvakten E. Erikssons anhållning, a 24 dussin yllelänghalsdukar fr ders Jonsson. beslag ån drängen AnMan ser al skånska tidningar, alt H. K. HH. kronprinsen, Sondagen den 29:de Aug. kl. 19 6 c. m., ankom till general Cederstroms egendom Såbyholm, och afreslte derilran påsoljande dag kl. 12 4 e. m. till Lund, dit H. k. H. anlände s. d. kl. 34 7 c. m. II. k. H. emoltogs vid tullen af akad. reklor och stadens borg) Tydlighet är alltid god, men hår synes bemodandet all öfrerlyga nog långt drifven. År det möjligt au någon annan än Sven sjelf kunde vedsvälja det gift, hvaraf han dlog? 222