Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1847, sida 1

Vid åsynen af ruinerna af de gamla borgar, som bekransa Rhensflodens stränder och för turistens öga sramstå så täcka, vaknade i Cobdens själ minnet af det gamla feodalförtrycket. Han erinrade sig de rofgrefvar, som en gång med väpnad hand drogo ut från dessa fästen för att brandskatta den fredliga kopmanuen, tills det stora hanseatiska förbundet bildade sig till ett värn för handeln och industrien, — och då uppstod hos honom tankan om det tidsenliga och möjliga i, att bland de engelske köpmännen och industri-idkarne stifta ett dylikt förbund mot en aristokrati, hvilken, såsom innehafvare af Englands jord, bade tillvållat sig rättigheten alt afyttra lilvets mest oumbärliga sornödenbeter, spanmälen och brödet, till ett blott för dem tördelaktigt pris. aJag kommer, yitarar ban i ett af sina första tal, ajag komamer från strånderna af Rhen och Donau; ajag har sett ruinerna af dessa feodaltäasten, hvilkas herrar en gäng tillvåällade sig arättighet att brandskatta de på landsvägarne och alloderna fredligt färdande köpmän och borgare, atills de handlande slutligen sorenade sig till ett astort förbund, för att medelst associationens amakt kunna sätta en gräns för den isolerade amaktens oskick. På samma sätt vilje vi äfven ahär mellan alla Englands städer stifta ett stort asorbund till ett skyddsvärn för vår fredliga inadustri, på det att aristokraterne, om de ännu alangre vilja påyrka spaumalslagarnes bestånd, amåtte kunna inse, att deras privilegier skola ablisfva stoft och ruiner, liksom de der gamla aborgarnes torn och riddarsalaro. Det hade fallit blott få personer in, att i upphäfvandet af spanmälslagarne söka ett botemedel for den engelska industriens sorgliga tillstånd; ty denna lag var innerligen förenad med de maktegande klassernas iateressen och djupt rotfästad i landets och folkets sedvanor. Allaredan under loppet af flera är bade bandeln varit blotistäalld för periodiska brytningar, hvilka man härledde från flera orsaker, utan alt dock någoasin träffa deras rätta ursprung. Vid slutet af är 4836 led man af de dubbla slag, med bvilka de nordamerikanska bankernas bankruit och den otillräcklige inhemska skörden, bade drabbat Englands handel och industri. Året 4857 tycktes väl gifva bopp om bätre utsigter; men delta hopp omintetgjordes genom det nya och större deficit i skörden, som 4838 medförde och bvilket tördubblade alla lidanden och olyckor. Nägra få män, och bland dessa doktor Bowring, parlamentsledamot, öfverste Thompson, en ung skriftställare, och hr Paulton voro de förste, som åtogo sig att fästa allmänna uppmärksambeten på de olyckliga följderna af spanmalslagarne. I och för detta ändamål blef i Manchester stiftadt ett litet sällskap, i spetsen för hvilket Cobden straxt efter sin bemko:mst från Tyskland ställde sig, Det första offentliga steg, som Cobden tog på dennaden politiska verksambetensnyatummelplats, var den med mycken möda tillvägabragta petition om upphåfvande af spanmålslagarne, hvilken handelskammaren i Manchester till vederbörande inlemuade. Nästan alla industriidkande städer i konungariket helsade denna petition med bögljudt jubel och förenade sig om densamma. Kort derefter församlade sig 200 deputerade för industrikretsarne för att gemensamt med männen från Manchester rädslå om hvad som vidare i denna sak vore att göra för alt nå det önskade målet. I denna generalförsamling framlade och utvecklade Cobden sin nya plan, hvilken blef enhälligt gillad och antagen. Fullslåndigt upphäfvande af spanmälslagen och all annan skyddstull var det nya politiska förbundets lösen. Härmed var nu äfven krigsförklaringen afgilven mot den mäktiga motparten, och det gållde vu att tillkämpa sig segren. 1 denna kamp och i synnerhet i början af densamma framträder Engelsmännens stora sårdighet i konsten alt kunna organisera och leda en rörelse: först