Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1847, sida 1

— 2 ÄÄLtLeee2eE ogonblicklig popularitet, deras skygga bemedling mellan inkråktarne af samhåällets krafter och det dessa krafter genom sitt arbete åstadkommande folket; men deremot huru välgörande verkningarne varit, då nationer, med hela styrkan af deras ideella verksamhet, gripit in i händelserna. Verlden bar hast Tiius-apor i mängd, utan att de uträttat det ringaste; ja, som till och med blott hånais af de der statliga klasserna, som så högt tala om sin bildning, sin upplysning, sin ersarenhet och sin sosterlandskänsla. Det är blott af folkens sjelsständiga verksamhet som mensblighe en understundom blifvit sramryckt till bättre samhållsordningar och lychligare belägenhet. Så 1. ex. ser man i vår tid, burn 1789 ärs revolution i Frankrike srambragt en en utveckling af ideer, hvilka, i trots af alla i dess väg lagda hinder genom styrkans öfvermakt och genom vanställningar af sanning och rättsbegrepp, framgå oemotständligen till usbildning af förbättrade samhållssormer. om vi nu endast skulle hunna motse en t1elorm i Svenska samhällets högsta angelägenheter, sådan som t. ex. representations-resormen, sisom en nådeskänk från thronen, eller såsom ett kopslageri mellan dem, som emot seligios och borgerlig lag tillvällat sig alla samhällets fördelar från den plun drade nationen, så skulle en sädan reform blott förändra det skenbara i våra sambällsbeister, men alla de allmänna och enskilta lidanden, de framkalla, skulle qvarstå. hlitver deremot reformen en frukt af hela folkets öfvertygelse och handling, så verkar den för all framtid vederqvickande och välgorande. Seklers olyckor godtgöras då på en enda dag; ty hvad det allmänna täånhesåttet, under en sadan ideernas segerdag grundlägger, det bestär och utvecklar sig till nya vålgerningar för menskligheten. bet kan väl, såsom man ofta sett och ser, for ögonblicket neutraliseras, paratyseras o. s. v. men det — a MJ . uttager ä:er sin rätt, ofta då man minst anar det; och hos hvarje nytt slågte äterupplefva iderna, för att ikläda sig nya former, till dess alt storverket en gång varder fullt genomfördt. Det skulle saledes visserligen vara behlagligt, om Regeringen, förledd af sina sympathier för egen maktfullkomlighet och af en kommitttes och några kotteriers eftergifvenhet, skulle framstå med ett oantagligt representations-förslag, etter spli tra Ständerna, då de sennolikt sjellve sorsoka uppgöra ett annat, samt genom sorisarande visad ovilja sor Norrska representationssättet förlora i begge rikena sill fortroende, hvilket nu så väl behöfdes för att bringa våra institutioner på samma gång till fullkomlighet och likbet. Men om så kommer att gå, böre vi trösta oss med, att framtidens sak icke derföre är förlorad. Olyckan får anses såsom ett yilerligare bevis på omöjligheten, att en så djupt ingripande förändring kan åstadkommas af en sådan ständstorsamling, som vår, införlifvad med en regeringsmakt, hvilken, utan att vara uigängen från solkets förtroende, ändock utöfsar en godtycklig myndighet ölver hela folkets vålsärdsangelägenheter, genom den ekonomiska och polisiella lagstiftningen, m. m., samt gör ett med de privilegierade klasserna, för att hålla folket qvar i dess omyndighetstillstånd och beroende. Och erfarenheten härom skall lära nationen at hjelpa sig sjelf, och alt med enighet och kraft begagna alla de medel, som hon äger inom sig, för alt genom opinionens makt framkalla nva lyckligare bemödanden för det stora ändamälet. Men för att nationen må kunna hjelpa sig sjelf och gilva sig den intellektuella och maleriella kraft, som erfordras för att besegra bindren för dess välstånd och frinet, mäste hon ihärdigt söka få de missförhållanden afbjelpte, som egentligen vålla hennes förtryckta och olillfredsställande belägenhet. De hufvudsak igasle sådana, och som äfven under stånds striderna borde kunna genomlöras, äro: 1:o Allmänna undervisniogens skiljando från kyrkostyrelsen, samt ledning såsom en särskild styrelsegren,