Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1847, sida 1

relsen del deras? Hvarlöre ej heldre bestämma, att hvarja sattigvårdsstyrelse skall utse den person inom sina ledamöter, hos bvilken understodssokande skulle hafva att anmäla sia? 2. 20 mom. 2, här uttryckta förbehållet för den bettlandes undgående att anses som försvarslös, derest icke kan visas, att favrigvärdsstvrelsen åsidosatt, att om honom taga den vård, som skälig är,? skall, såsom ins. fruktar, leda vill mycket processande med bettlarne, och Styrelsens skyldighet att hafva tagit vard om dem möjligen anses böra hafva sträckt sig derhän, alt de skola balva fatt, emligt 6:te 2:n 2:dre mom., oberäknadt uppehålle, älven christelig uppsostran och undervisning. Likas kommer det här befintliga tillägg, att styrelsen, der sådan underlatenhet sorekommer, skall af vederborande embetsmyndighet (troligen landshofdingeembelet eller detsamma underordnade auhtoriteter) tillhallas sullgora sin skyldighet och godtgora underhållskostnaden, att än ytterligare sorsvåra bemodandet att erhålla sattiastyrelsepersonal. Manne icke dersore älven dessa soreskrifter tåla omredigering? Samma 2. 5 mom, Huru stadgandet här, att föräldrar, som tillåta sina barn betila, skola behandlas på lika sätt som i mom. näst förut blifvit bestämdt för bettlande personer öfver 15 är, d. v. s. sisom sörsvarslöse, kan ösfverensstämma med den säkerbet, hvarje Sveriges innevånare bittills ansett sig äga, alt, då han är skattskrifven och erlägger sine ulskylder, icke möjligen blifva underkastad behandling som försvarslös, torde tåla begrundande och föranleda en lindrigare påföljds tillämpande för det här antydda sjelssvaldet. 2 22, som handlar om rättegången i Fattigvårdsmål, och 225 hutu understöd af allmänna medel begåres, innefatta svåra antydningar dels for Styrelsens besattning och dels tor tillräckligheten af medel att kunna bestrida så väl försörjningsutgilterne till Socknens egne fattige, som ock sorskott for obegränsad tid ät personer, hvilka tillhöra andra sorsorjningsorter, Kronans manskap m. m., samt visa ouoeclgångliga nodvåndigheten, om annars sorordningen mojligen skall kunna ellerlesvas i någon mån som sig bör, att, der Socknen eller Församlingen ej eger inom sig en person med förmåga, tid och vilja till uppollring för saken, mäste den emot aflöning förskafs sa sig sådan skicklig, driftig och van att bestrida alla sunctioner med brelvixling, uppbörd, protocolls-och råttegängsförande, samt för ölrigt sjelf vara betänht på extra tillgångar för nyssnämnde så vål kände som opåräknadt förekommande utgifter och förskotter, om ej annorlunda, så genom upptagande af lan. Huru mycket lättare shulle ej alli detta hunnat astadkommas genom bildande af större Fattigvårdsdistricter och samläld Styrelse for hvarje sådan, likväl med ombud, högst 2 a 5 i hvarje Församling eller Socken, allt elter behof, oeh med vidtagande al annat uppbördssätt? På grund af det nu anlorda, tillåter ins. sig uttrycka den önskan, att, då RBiksdag är så nära för hand, med den nya Förordningens verkställande måtte få anstå till dess blilvande Ständer fatt anyo lverväga hela frågan, i hvilket fall man torde få hysa säker förhoppning, att andra sätt skola uttänkas för alt komma till wälet, än de i denna författning anbefallde, och i flera delar, åtminstone å många orter, overkställbara. Om en sådan önskan komme att någotnär allmänt utialas, är det ej tillåtet tvisla på kongl. Maj:ts Näd. bifalt dertill. e—2—a.