Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1847, sida 2

INSÄNB T. Vvördade menniskovänner! J, som kännen den ljufva tott, för klerrans skull att göra godt, J, som icke tröttnen hårutinnan, emedan J uti en ljuf erfarenbet hafven rönt sanningen af Jesu ord, upptecknade af apostelen: asaligare är gilva, än tagal af eder, J ädle och älskvärde mensklighetens välgörare, som ej affekteren att bära detta namn; men dock bären det med rätta, fruktar ej undertecknad att blifva tillbakastött, då ban härmed vågar intercedera ej för en, utan för flera verkligen olycklige, och att för samma ändamål göra följande expose af saken: Redan i början af förliden April månad sörolyckades å Jutska Refvet under uppkommen storm storfiskebäten Friaren härstädes, bvarvid skepparen Jacob Andersson tillika med hela besättningen, 42 man till antalet, olyckligen i de brusande böljorna omkommo samt efterlemnade 10 enkor, 20 faderlösa och 2 både faderoch moderlosa barn, af hvilka sistnämnde endast ett uppnått en älder af 15 år, de öfriga små, alla i yttersta armod, så mycket kännbarare, som de, hvilka olyckan träffade, första gången på delta är voro utgängna på storsiske, och således ej ännu hemsort något till lissuppebålle åt sina, redan af läng, dyr och på bemfiske ganska inskränkt vinter, utblottade och för lifsförnödenheter skuldsatta bus; så mycket kännbarare, som ej allenast männerne, utan äfven fiskfartyget och dertill hörande redskap tillika med kläder, bättre och sämre, förlorades; så mycket kännbarare, som ingen enda af dem alla egde så mycket som en kåltäppa, utan sutto på kala och härda klippan, icke egande en enda brödsmula för sig och sina efter bröd gråtande barn. Att denna skildring ej är öfverdrifven, bar vid undertecknads besök i de olyckligas byddor sorgligt nog bekräftat sig. Denna nöd är väl för det närva