Article Image
och motiveras. På sådant sätt sorberedes en opinion, som kraftigt understödjer motionärerne i parlamentet och mer än en gång tillkämpat dem segren. Huru tror man väl, att de hekanta engelska spanmålslagarne skulle hafva kunnat blifva bragte på den punkt, der de nu befinnas, om ej Ricbard Cobden och hans likatånkande medkämpar hade vetat att på förband tillvägabringa en opinion, som kunde bjuda de rike och mäktige jordegarne spetsen, när frågan om handelssriheten förekom i parlamentet? — Hvad som kunnat göras i England kan äfven, i en framtid åtminstone, göras i Sverige; men bärtill fordras, såsom en publicistisk medbroder nyligen har anmärkt, 4:mo satt folket med samsundsandans hela lesvande interesse deltar i valet al representanter, och 2:do, att de valberättigade sjelfve eller de verkligen väljande i foljd af detta interesse utvälja en verklig representant af den rådande allmänna andans tänkesätt. Har en dylik allmän-anda utbildat sig, eller har ett otlentligt interesse för samfundets politiska u veckling en gång börjat att väcka folkets känsla och sjellmedvetande af dess politliska rättigheter, så mäste den äfven väcka folkets uppmärksamhet på dess förbindelser och plister att följa sina egna angelägenheter med värma och deltagande. Det är detta resultat, som de politiska klubbarae medföra. Det var just dessa klubbar, som väckte Frankrikes innebyggare till fullt sjellmedvetande; det vari dem hvarest först tanken om menniskans rättigheter uttalades innan den af nationalforsamlingen olsentligen sorkunnades såsom Frankrikes och menshlighetens grundsanning. I synnerhet nu vid instundande riksdag vore det nödvändigt att spridda, enskilta bemödanden sålunda koncentrerades och sammanknotos till en enig samverkan, för att afsammanbålningen hemta kraft och spänstighet; att tänkerätten finge en samlingspunkt, der de diskuterades, utvecklades och stadgades under inflytande af tankarnes sredliga utbyte och meningsstridernas ärliga kamp för saderneslandets sak. Sä halva vi tänkt oss de politiska hlubbarnes stora nyua, och så halve vi älven trott på möjligheten al en opinions framkallande, hvilken gaf styrka och eftertryck åt representanternes sordringar. a osfvanstaende allmänna undersökningar och reslexioner tro vi vara fullkomligt på sin plats nu, då vårt samhälles rostberättigade innevanare i morgon skola sammanträda å rådhuset for att bland sig utvålja representanter till det svart instundande tiksmötet. Att på nagot sålt ga opinionen i sorvåg, anse vi icke stillständigt: men vilje blott lägga valmånnen på hjertat tvenne nodvåndigheter, neml. 4:mo dem, att mangrant utosva sina rättigheter att utse solkombud, och 2do den, aut välja så, att de för sina val hunna stå till svars både inför samtid och esterverld, både inför Gud och sina egna samveten. — Om Borgareoch Bondeständen icke vit instundande riksdag förmå uträtta det, som de, locenade och kraftigt samverkande, borde och hunde uträtta, så mäste man åärminstone hasva ställt så till, att de icke hunna kasta shulden dertore på valmännen, säsom de der halva valt ombud, hvilka icke blilvit sina pligter trogna. Det blir hvarje valmans pligt alt se till, det ban till solkombud utser en man, på bvars redbarhet, insigter, osöränänderligbet, nit och soster andskärlek han tryggt kan lita. Mera kan man af honom icke fordra. Vet blir sedan den valdes ovitkorliga pligt, att, så vidt i bans förmåga står, söka motsvara sina kommittenters förtroende. Uppfyllas ömsesidigt dessa pligter, så mäste den goda saken segra; ty på ombudens sida står en stark, en på en gång mäktig och fruktansvärd bundsförvant — den allmänna opinionen. Det är med största ledsnad, som vi af tidniugarne halve fornummit, att tvenne aktade medborgare, Herrar Falkman och de Mare, på förhand alsagt sig ett förtroende, med hvilket de hade anledning förmoda, att de af innevånarne i deras sesp. valdistrikter skulle bedras. Nägot dylikt, offentligt afsägande bar inom detta sambälte icke afhörts före valen och vi sormode, att något sådant icke eller kommer att ega rum efter desamme, äfven om de möjligtvis skulle falla nå en eller annan fasterlandsvän. som reee i —

23 augusti 1847, sida 2

Thumbnail