i nödens ögonblick må lita på sig sjelf och icke den bättre insigten i sin brist på förmåga och kunskaper finna ett oöfverstigligt hinder vid utsorandet af det ändamålsenliga och nödvändiga. KORRESPONDENS. Stockholm den 15:de Aug. Det är naturligt, alt man hår, liksom troligen öfverallt i landet, med spänd uppmärksamhet väntar att få se riksdagsmannavalen i preste-, borgareoch bondestånden, och isynnerhet i de två förstnämnde, emedan man i allmänbet af allmogens val under alla de sednaste riksdagarne fått en temlig säker anledning att antaga, det dessa, äfven nu, blifva i en frisinnad och resormerande anda. Hvad åter valen i presteständet beträffar , så hoppas man väl något på den sjelfständigare rigtning, som det lägre presterskapet börjat anlaga; och bvad borgarestandet angär, förtröstar man uppå, att, oaktadt de egentlige skrä-borgarnes missnöje med de började bandelsoch nåringsrelormerna, det allmänna tänkesättet skall kunna neutralisera försöken att åstadkomma något öfvervägande antal anti-reformister; men likväl tyckes man å den liberala sidan vara lika osäker om verkligen resultatet blifver tillfredsställande för de progressiva ideerna, som man å den konservativa visar sig vänta en seger. Stockholms-pressen har icke vågat ställa något horoskop för valen. ben har till och med yttrat betänkligheter, som skulle kunna nära nog betraktas såsom en antydan, att den väntar se en opposition emot Regeringen segra. Allehanda har till och med uttalat den mening, att apluraliteterna i borgareoch bondestånden mäste komma alt så gestalta sig, om icke Regeringen. innan riksdagen, älven i de reut politiska frågorna, antager en mera deciderad särg och låter nationen öppet se, hvad den för i skölden. 4 Men då man söker för sig reda, hyad hufvudstads-opinionens s. k. organer rätt mena med Regeringens adeciderade färga och huru de sjelfve betrakta de der astora po itiska srägorna, a så måste man i sanning fråga sig: a Var det intet annat? och sedan iunehålla med all sörundran, om valens resultat skulle blifva, att de nämnde ståndens pluraliteer komme att hylla lika halfva och för nationeus sak otillsredsställande principer, som någonsin Regeringen sjelf. Det är väl sannt att det later bra, då 4Aftonbla dete yrkar: den representations-reform på demokratisk grund; en reduktion i den del at budgeten, som afser underhallandet al statslyx och öfverslod; en relorw af försvarsverket, som genom nedsättning i den öfverflödigt stora stäende landtarmeens numerär kunde gifva tillfälle att åstadkomma ett mera effektivt sjöoch kustförsvar; en tidsenlig reform af elementarläroverken a 0. s. v.; samt då man hör abagligt Allehandad, bissnande för den arent demokratiska grunden a, likväl vilja en representatiousreform, abyggd på den samfälda valprincipen, med afskaffande af ständseller klassval, samt med en öfre kammare, jemyäl vald af folket, utan afseende på ständ elier yrken, och losvande oss antagliga regerings-förslag angående akriminaloch civil-lagen, beskattningsväsendet, läroverken, sjosörsvaret, a m. m., blott vi vilja tillsläppa ade icke så obetydliga anslag, som dertill erfordras. Men att detta skulle vara nog för att tillfredsställa svenska folket i detta ögonblick, heldst på det sätt, som man sett den liberala pressen uppfatta dessa frågor, och såsom man nu ser t. ex. Dagligt Allehanda försvara inflickandet af kungliga representanter i ena kammaren, det torde väl icke blifva den allmänna ölvertygelsen. Skulle de nu skeende valen icke leda till andra mål, än de antydde, så vore otvilvelaktigt samhållets behof och folkets välfärd for lång tid lemnade ät en osäker framtid. Så illa böor man dock boppas, att det icke står till i landet. Opinionen torde snarare kunna anses mera bestämd, än att den nöjer sig med män, som endast skulle befatta sig med det vidt utseende af en representations-reform, beslutad af fyra särskilta privilegierade stånd och en ännu af sin inbillade makttullkomlighet intagen konungamakt; en skatteresorm, som bibehåller vid jordeg de ytterliga grundskatterna, under det att de indirekta statsinkomsternas oupphörliga för