un NCUHHUA UI Än 1d1(190 jul (7 MAA 1 MM YR land äro nästan alla stora grenar af administrationen underkastade en högsta kontroll. För förvaltningen af våra indiska riken gifves ett specielt embetsverk (Board of Control), oberoende af ostindiska kompaniets direktions verkvingar. För förvaltningen af alla kolonier gifver en särskild section inom ministeren. Fiaanser, tullar, jernvägar, handel o. s. v. hafva sina speciella förvaltningar, alla visserligen utan att lemna öppet spelrum åt embetsmanna-godtycket, men dock med den myndigbeten, som häller lagen inom skrankor, att efter omständigheterna låta modifikationer inträda. Blott Englands banks verkningar äro allena öfverlemnade at lagens döda bokstaf. Sedan längre än 400 är tillbaka, sätter man förtroende till Englands banks noter, deraf, såsom vi veta, två tredjedelar garanteras af nationen. År denna säkerbet tillräcklig för 44 millioner 8, så måste den äfven vara det för en något större summa t. ex. 20 millioner 8. Efter samma princip kunde ju älven de privilegierade provincialbankerne, som ega att emil: lera noter, bemyndigas för något större summor, ty privat förmögenhet är lika så säker som publik, nemligen i fall den förra kontrolleras genom lagen. Men nära 55 millioner och ofta ännu mera cirkulera i landet i form al sovereigns. Man har föreslagit att ånyo creera ettpundsuoter, som man skulle utvexla emot en stor del af sovereigns, för att deponera dessa sistnämnda i Englands bank och på detta vis öka dess förråd af bullion utan att betaga den lörnustiga convertibilitetslagen något af dess kraft. Detta förslag bar af ingen blilvit angripit såsom förkastligt. Alla skotska sinancierer loforda och söka befordra det, ty i Skottland bar på de sista hundra åren pappersmynt gjort underverk. Men vår mening är, att mycket stora summor, såsom hjelpmedel vid utomordentliga kriser alls icke äro nodiga till sorekommande af ytterligheter och penningenöd. Under de 5 eller 4 dylika perioder, hvilka på de sednaste 50 åren inträffat i detta land, har alltid en ganska måtilig förökning al pappersmyntet varit tillräcklig att hålla penningemaschinen i rigtig gång. Vid 48235 års penningekris hade, emedan då ingen kontroll egde rum, den metalliska valutan i engelska bankens hvalf förminskats till några millioner 8. Banken var verkligen i knipan, emedan bvar man fordrade guld. Ettpundsnoter, som cirkulerade under banlk-restriktionsakten från 4797 till 1819, utan inlösningsrätt, hade uppbört 4825. Genom en tillfällighet upptäcktes i Decamber 4825 i engelska bankens hvalf Å 1,500,000 sadana ettpundsnoter, hvilka aldrig tillsorene cirkulerat, iy banken eger aldrig att sor andra gängen läta eirknlera sina egna, en gång inlösta noter. De sattes straxt i omlopp med rätt alt inlösas emot guld; en lika summa i bullion utpräglades i storsta hast i guldmynt och skickades till provinserna, och — krisen var hälven. Englands banks noter blefvo straxt derefter, åtojutande det fullkomligaste förtroende, förokade från 4 19,748,000 (i Dec. 4825) till 4 24,749, 000 (i Mars 4826), och när de hält krisen, reducerades summan åter till 2 19,930,000 (före slutet af 4826). Två eller tre millioner ettpundsooter, temporärt inkastade i den utelöpande sedelstocken, skulle äfven nu tillfredsställa hvarje behof efter pengar, ty sovereigns skulle för dem strömma tillbaka till. banken och göra garanti-summan större. I tider utan våldsamma skakningar och vid måtilig införsel vore tillochmed en sådan åtgärd alls icke nödig. Men nu kan icke inträda, ty lagen är, såsom klippan i hafvet, oomkullstotlig. En framtida ändring i denna lag är mera än sannolik, men kan icke väntas före våren 1848, enär det nya parlamentet för dylika affärer icke förr träder tillsammans. Om i något land pappersmyntet, genom individuel vederhåftighet, vianer obetingad säkerhet, så år det i detta. Man ser al statistiska beråkningar att nationens inkomster (icke statens) utgöra olver två hundra millioner och kapitalvärdet af all egengom uppskattas till mera än