dgar 1lO0T Mårrlaå a! CM 11 UY OTYG F 7 den ban dock, då ban finner den obesvarad, söker alt dämpa. Dessa förhållanden äro de stödjepunkter, på bvilka förf. med skicklig hand grundat styckets intrigbyggnad. Ludvig utgör dock, såsom sig bör, den mest framstående och genomgripande karakteren i detsamma; kring honom rör sig hela handlingen och genom honom får den lif och färg. Herr Torsslow utförde Ludvigs roll, och någon sannare, trognare Ludvig XI kan man näppeligen lå se. Den franske skaldens härliga skapelse har i vår tanka aldrig kumnat blifva rigtigare uppfattad och de derutinnan inlagda tankar aldrig värdigare tolkade, än af den svenska skådespelaren, vår utmärkte Torsslow. Hans spel var ända igenom något stort och sublimt, men på vissa ställen, i synnerhet i den skakande kraftscenen uti sjerde akten, då kounngen bigtar sina brott för munken Franciscus de Paula (Hyckert), öfverträffade konstnären, så att säga, sig sjell. Öfver allt beröm äro den sanning och den styrka utan osverdrilt, och det uttryck, med hvilka ban återgaf de på djupet af en Ludvig XI:tes hjerta fördolda passioner och känslor. Det fordrades ett sådant mästerskap som herr Torsslows för att, utan att bos ähöraren göra äcklet till den sorherrskade känslan, upprulla en slik tasla af brott och missdåd, så hemska och fasaväckande, att de kunde komma hären på ens hufvud att resa sig, och blodet i ådrorna att stelna. lutrycket af denna på en gång rysliga och sublima scen kan knappast med ord beskrilvas; men lör att göra sig en idee derom, behölver man blott tänka sig en Ludvig XI:tes bigt, utförd af en Torsslow. Äfven torde lörtjena att omnämnas dialogen emellan kungen och hans bödel och sortrogne, storprosossen Triston Lllermite, hvars roll med mycken säkerhet och hallning utfördes af herr Malmström. I denna scen alspegla sig på ett träffande sätt dessa begge säta vänners karakterer. Konungen Önskar stralsa Rethel, nvars verkliga nama och karakter har likvål ännu icke känner, för den spotska trotsighet med hvilken denne framiört sitt ärende, men vill icke, såsom han soregitver, al vördnad för folkrätten, men egentligen al truktan for Burgunds mäktige furste, emot dennes sändehud bruka öppet vald, utan uppdrager åt Tristan alt i hemlighet, utan uppseende, rodja Rethel ur ur vägen. De ord, dessa beslägtade själar behölva för att första hvarandra, äro icke särdeles mänga, men desto uttryckslullare åro deras blickar och miner. Ett drag bar sorlaltaren tillagt vid denna ypperliga karakterstalla, hvilket i hög grad biirager till teckninsens fulla2dning. Midt under det att konungen och nans värde trotjenare med hvarandra uppsora planen till ett neurigt sorsat emot en medmenniskas lil, hores hlockan ringa till bon, da kungen straxt med mycken synbar ruelse afltar sin mössa for alt bedja, uppmanande Tristan att följa exemplet, och icke utan rysning ser man de begge blodsmenniskorna sor bönen albryta sitt uppbyggliga samtal, för att elter dennas slut genart atertaga detsamma. De medspelande i pjesen uppsylde hvar sin plats, så all det hela gick med en ganska god ensemble, ehuru hr Torsslovs lortrallliga spel ändå utgjorde deu egentligen lramstaende glanspuok ten. Ilvarje sann vån al den dramatiska hoasten, som sorsummade tilllallet att i Mandags se detta måsterstycke, har verkligen gjort en förlust, den der, har atmiustone, icke torde kunna repareras, enär pjesen af orsaker, dem vi tro oss kanna, men au sor silljallet icke vilja vidare vidröra, gal icke stort wera ån tredjedels hus och dersore måhända icke kommer att återgilvas. I Tisdags samt i går, då till sormån för m:lle Ebeling, gals, begge gangarne för nåra sullt bus, Farinelli eller kungen och sångaren, skådespel med sang i 5 akter. Denna pjes är i och tor sig icke al nagot synnerligt värde, men det sätt, hvarpå den uppbars af de spelande samt isynnerbet Ebelings sang gjorde den ända gouterad. Den unga hboppgilvande sangerskan uppträdde sasom Precivsa? och sortjenade den uppmuntran, sotu från publikens sida blef henne till del venom täta och starka handklappningar samt