L VTI HRDdIUUUL VVE PERM 777775 gillets attributer. Öfverst i rosetten strålar nordstjernan, och börnsiraterna utgöras af klösverblad, hvilka bära de tre rikenas vapen och i motstående tre kronor. Sjelsva texten är skrilven i medeltidsstil med silfver och guld på himmelsblå och purpurbotten. Patentet är rulladt på en sidenklädd rulle och förvaradt i en kapsel af purpursammet. Sedan pantentet blifvit ölverlemnadt och den harsiaryckta sång slutats, förändrades tablien sill. Svea, Dana och Nore, som räckte en lagerkrans mot sin gemensamme skald. her tablåerne företogs en promenad i trädSåärden, der damerna sjellvilligt sormerade haye, -och då skalden gick igenom ledernaa strödde blommor för hans fötter. Under hela tiden sass musik, alternerande af tvenne musik-korpser, och på de uppehåll som skedde, ossjöng sångaldelningen en och annan chör. Från trådgärden begaf sig sällskapet till södra paviljongen, der en sexa var arrangerad, och sedan denna var slut återvände det till den norra paviljongen, der bålarne voro sramsatta, och kongl. Sekreteraren lslyltn-Cavallius i sitt praktfulla språk, föreslog en skål för Danaskalden, hvarefter följande af hr kongl. sekr. Bredberg författade verser afsjöngos: Hell, Oeblenscbläger, hell! Så sjunga Danas lundar, så skalla Thules fjell. Från sorntids Vallhall sändes Du, En medlare, en hårold emellan förr och nu. När Du din barpa slår, Då klappar kämpens bjerta, han fram ur högen går, Och, muskelstark och ungdomsvarm, Han spänner svärd i bältet, och lägger sköld på arm. Ur seklers hvila väckt, Slår ungmon upp sitt öga och mornar sig så täckt. Hon blickar ut, hon hör ditt namn, Och , rodnande af kärlek, bon flyger i bans famn. Nu skallar stridens lur: Han följer; tärnan suckar i enslig jungfrubur, o! hvarje diktens dromgestalt Står full af lif och sanning, som skalden det befallt. Haf tack, Du Sagas vän, Tack för din sångmös döttrar, ditt snilles riddersmän ! De länge varit hemma bär Och talt om Dig så hjertligt och gjort Dig allom kär. Men bvad du gaf oss bäst, Var dock ditt eget mote, Du höge Norna-Gest! Nu Skaparn sjelf förklarad stär Bland sina verk, som blomma i osorgånglig vår, Välkommen — och farväl! Ack , sångarsogeln flyttar , ban är ej sorsvans träl. Och, kommer aldrig Du igen, Ditt snillets barn uog komma och helsa från en vån. Till festen hade Gillet inbjudit så väl prinsen al Canino, som dock genom sin afresa hindrades att begagna sig deraf, som ock den nyligen från kopenhamn ankomne srejdade prosessor Clausen, som hedrade sesten med sin närvaro. Herr prosten Afzelius steg derför fram och helsade ä Svenskarnes vägnar Herr professor Clausen välkommen, och kongl. hospredikanten Wenström deklamerade några verser till Oeblenscbläger och Clausen gemensamt, som, om vi bade dem till hands, förtjenat en större publik, än den de fingo. hterr professor Clausen besvarade helsuingen i ett tal, lika snillrikt som blygsamt, lika bedrande för talaren, som för Oehlenschläger, hvilken det rörde. Klockan half 44 var festen slut, och Oehlenschläger afreste under hurrarop från Gillet och den i stora massor omgifvande mängden. I dag den 29:de afreste Oeblenschläger med ånglartyget Svithiod till Köpenhamn; en ofantlig menniskomassa hade samlat sig vid embarkeringsplatsen och till alsked lemnades följande skaldestvcke af A. Afzelius till Oehlenschläger och ut——— — —— — — —— — — — — — — — — — — OO OWOW—OWWOoWOWOWOWOOOOOC—CE—— W —— ——ne — —— Ä——— — ——( (F—FTJq —— — — — — PAA -— PM —2