och i detta sall kunna vi icke påminna oss här någonsin hafva sett hans like. — — — — — Denne tollkarl heter J. H. Anderson, bördig från Skottland och lärer fått benämningen The Great Wizard of the North at sin illustre landsman Sir Walter Scott. Hans apparat är högst magnifik och han tyckes spara ingen utgift för sina produktioner. Hans sätt att framställa sig är enkelt och angenämt. Hans skicklighet är verkligen utomordentlig och förvånande. Post-och Inrikes Tidningar, den 10 Juni 1847: Det befanns, att hr A. har odestridliga anspråk på epitetet professor ja trollkarl. samt att han för nägra hundrade år sedau ovilkorligen skulle hafva blifvit lefrande bränd. Åtskilliga af hans konststycken hava redan flera gånger förut blifvit af hans kamrater i yrket här förevisade; men här rådde bland åskådarne enstämmigt det omdöme, att ingen af de förra upphunnit en sädan fulländning, en sådan finesse som han; och oaktadt han ingen enda gång aflägsnar sig ifrån. publikens åsyn, var det dock äfven för den mest skärpta uppmärksamhet nästan aldrig möjligt att ertappa en enda afhans finter. Hans produktioaer ske också i ovanligt stor skala, och apparaterna äro mer än magnifika; de kemiska konster na ske med en frikostighet, ett slöseri, som förutsätter enorma omkostnader för hvarenda represensation. Hvarken Döbler eller Bosco. eller hvad de alla heta, kunna i något af dessa hänseenden måta sig med bonom. Antalet af åskådare var i gär icke särdeles stort, men applauderna så mycket ifrigare, och Professorn blef, efter spektaklets slut ordentligen framropad. Figaro, den 13 Juni 1847: Herr Andersons prestationer öfverträffa i flerfalldiga afseenden alla dylika, som visats här förut, och hvad speciellt anslär, är mannens lugna säkernet och fränvaron af allt charlatanmässigt ordsvammel under utförandet af konststyckena,