Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1847, sida 1

hade sagt, att Judarne ej hade något annat säderneslans, än Zion. lläremot påstår protesten, att regeringen ej bar rätt att bekymra sig derom, huruvida individens religiösa samvete står i strid med statsborgarens shyldigneter och rättigheter samt att ministern beskyllat Judarne för mened, enär de säväl i sin borgaresom krigsmannaed erkände Preussen för sit sädernesland. Bodelschwing hade sagt, att Preussen förJudarne icke var något sådernesland, så länge de voro Judar. Protesten betecknar detta yttrande såsom lagstridigt, enär ediktet af den 44:te Mars 4812 med klara ord erkänner Judarne för stalshorgare och Preussare. Försoljelserna emot stiftaren till den så kallade fria evangeliska församlingen i Königsberg, Dr Rupp, balva nu blifvit inställda. Ruphs aöhängare begegna en ny dopsormel, så lydande: alag bedtanker dig i Jesus af Nazarethanamn. a Deputeraden Beckerath och flera andra af oppositionens korepheer halva vid återkomsten. till sina bemorter ront det mest smickrande emottagande. betta sorhallande visar tilllyllest hvad for en anda som är rådande i Preussen, Den från Braunschweig sordrilne hertig Carl har, med anledning af ett rykte, alt hans bror Wilbelm, som nu regerar i Braunschweig, tänker att gilla sig med en Mecklenburgisk prinsessa, protesterat emot detta giltermöl på den grund alt hertig Wilnelm, såsom hans undersåte, icke får förmäla sig utan att dertill al honom, Carl, den suveräne bertigen, halva erhållit tillstånd. En Österrikisk statsman, grefve Fiquelmont, har i en vigtig mission blifvit skickad till Italien. Troligen går hans uppdrag derpå ut att omvända de regeringar, som af sina folks rop på reformer lät forleda sig till afvikelse från den gamla goda, af Österrike utstakade slentrianen. Richard Cobden gästar Triest, Österrikes förnämsta handelsstad, hvarest han, såsom osverallt annorstädes, blilvit emottagen med de största utmärkelser. ITALIEN. Man har på sednaste tiden hos Påfliga, Toskanska och Sardiniska regeringarne, hvilka alll sedan Pius IX:des regeringstillliråde visat en benågenhet att lemna det gamla oesterråltlighetssystemet och, i förvaltningen åtminstone, införa nyttiga och tidsenliga reformer, tyckt sig förmärka symptomer till tillbakaskridande, på hvilket man, bland annat, vill se ett bevis utt kardinal Gizjiis sorut omförmälta, på gatknutarne i Rom anslagna plakat, som anses innebära en slags singervisning för romerska folket, att det nu ej här att boppas flera reformer, Denna reaktion skall vara följden af en hosfven i Bom, Florenz och Turin ölverlemnad samsåld not från Österrike, Preussen, Ryssland och Frankrike, uti hyilken stormakterna förmana Italienska regeringarne alt innebålla med alla resotmer och isynnerhet förhindra spridandet af alla idger om Italiens enbet. Man spårar bär åter Ludvig Philips dynastiska politik, bvars sträfvanden alltid gå ut på att förgväfva och undertrycka friheten. Frankrike vore den makt, från hvars stöd de för reformer benägna Italienska makterna skulle hemta mod alt trotsa Metternichs och konsorters hotelser, men så snart denna makt slutar sig till de absoluta makterna, är äfven reaktionspartiets seger så godt som gilven. Gizuis plakat synes imellertid halva baft en asfkylande verkan på Romarnes enthusiasm för Pius IX. Man har på murarne och husen i Rom funnit anslagana hotelser, deribland denna: Corragio al primo sonnisero J4 (Mod åt den förste sömnbiingarens d. v. s. gistblandaren). Palven får man imellertid erkänna befinner sig i eu svårt dilemma; å ena sidan bestormar honom folket, bvilket han verkligen tycks älska, med rop på resormer, å ändra sidan röra forsoffade aristokrater och illisliga Jesuiter med deras anhang upp Himmel