Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1847, sida 1

från likars förakt och hån; men låt honom eröfra den, först genom hårdare arbete och sedan genom lindrigare; låt honom, sedan vanan gilvit honom sormägan att arbeta idogt, sjelf arbeta in de medel, han beholver att njuta denna sridsamma lefnad, så skall den sordna brotislige ösvergå till rangen af bepröfyade lyckliga samhällsmenniskor. En sådan lyckligare samhällsställuing, oberoende af noden, oberoende af medmenniskors grymma och spesulla omdömen, undanryckt freslelserne af kullurlisvets många, på nåra häll sedda pjulningar, kan en frigifven fånge icke vinna, då ban kastas in i tumultet, på alla sidor omgilven af sådana, som se honom med sueda ögon, på alla sidor lockad af exemplet huru mycket andra ega och huru mycket dessa njuta, retad och förkrossad af den tanken, att han ensam är betraktad på ett annat sätt, än andra menniskor, utskjuten, misstrodd, bevakad och föraktad. Det skulle fordras jättestyrka för att, under sådana oms ändigheter, balla sig uppe, vara lugn, ödmjuk och resignerande. Man får icke begära denna sublima storbet hos någon menniska i allmänhet, och allura minst hos den, som icke har det rena medvetandets bergfasta stöd, utan tvärtom har sin ännu mäktigare fiende nnom sig. kn sådan slitning är icke att uthärda; och snart nog mäste en så beshaflad person, i sådana lefoadsomständigbeter, känna sig dragen tillbaka till fordna förhållanden , om icke för annat, för att undgå det skärande missforhallande, hvari ban besinner sig, midt emellan tå liendtliga makter, eget sinne och den yttre omgilningen. Men utom denna allmänna orsak till återfall, beroende af den straffades egen beskalleubet, måste ban i fattigdomen siana en lika allmän anledning till återfall. Det är fördenskull af stor vigt, att först förskalfa bonom mojlighet att förvärsva sig uppehälle. De soreningar, hvilka man i sednare år bildat för srigilna sängars beskyddaude, äro i rangen bra lika en oändlig mangd af de mimga srodgiga idger på bvilka samtiden kastat sig, under formodan att balva tillegnat sig realiteter. Dessa föreningar äro en ljudande malm och en klingande bjällsa. IIvau hunna de uträtla? Bildade personer i en asundsvärd samhåällsställning skola der gripa sig an all vara den brottsliges broder, tänka for bonom och jemna hans nya bana. På hvilket sätt göra då dessa bröder och nya fäder? IIusvudsahligen bereda de sig alt för sina skyddsliogar skafta inträde i goda familjer, der de skola anställas säsom tjenare, Famijen borde och bör vara en helgedom. llar den också, genom tilslynnet, uppbort alt vara det, så bor man åtminstone försöka att äterställa denna dess egenskap, men aldra minst ultänka nya sätt att inhasla moraliska gifter deri. Om en srigilven fånge skall med någon skenbar fördel anställas i en familj, så. mäste det vara i en sådan der ban icke sjelf får elaka eslerdomen. bet är således i de bättre familjerne han skall anställas. Det är riktigt. , Har man betänkt bvilken verkan sådant skall medlora på denZekonomiska ställningen och den moraliska åsigten hos hela tjenstehjonsklassen så vidt den hitills varit oförvillig? Skall denna klass icke snart börja grubbla öfver hvilken underlig befordringsväg ödet nu börjat använda, då de bästa tjeasterne upptagas af sådana personer som ijent sig upp genom arresterne? Hvilken vådlig ryckning skall icke en sådan upptäckt åstadkomma på sänkesältet inom tjenande klassen ? — — 2 EEE Ls — —