Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1847, sida 1

lUakterades man, såsom hos alla den dagen, med åkla nordisk gästfrihet och ätskiljdes forst vid midnatt i den gladaste sinnesstämning och efter alt ömsesidigt balva önskat hvarandra ett godt och glädjefullt nytt är. II. Den skandinaviska balen. Denna skandinaviska högtidlighet egde rum den 14:de Januari i Minerva Rooms på Broadway och var besokt af nästan alla i Newyork bosatta Danskar, Svenskar och Norrmän. ben stora, vackra balsalen var festligt dekorerad och briljant upplyst. I förgrunden såg man de nordiska slaggorna och under dem Orsa Lehmans porträtt; i bakgrunden hade man anbragt den amerikanska flaggan samt det skandinaviska sällskapels fana, och under dem en al Iarro llarring målad tafla, föreställande Skandinavia. Så val på sidoväggarne, som i soroch bakgrunden, voro upphängda skoldar af fornnordisk form, omlindade med grönt och prydde med namnen: Oehlenscbläger, Tegner, Holberg, Berzelius, Thorvaldsen, Dahl, Geijer, Bernstoiff, I. Foss, Oila Lehmann, Jacob Aall och Linnåö. — Det var i sanning för byar och en en härlig anblick, när man trädde in i denna sal: de förträffliga dekorationerna, den muntra dansmusiken, de festlizt klädda männen, qvinnorna och barnen — allt detta, i förening med den nästhet och ordning, som öfverallt röjdes, kunde icke annat än på bvarje åskådare och deltagare göra ett högst angenämt intryck. Lägger man nu härtill, att man, hvart ögat blickade och örat lyssnade, hörde de välkända skandinaviska tungomalen ljuda, och såg, arm i arm, Svenskar, Danskar och Norrmån i brodeclig förening vandra tillsammans, flere tusende mil från deras gamla bem, så är lätt a t föreställa sig de känslor, som måste fylla och genomströmma allas hjertan. En munter, bjertlig och innerlig tillfredsställelse lästes på alla ansigten, och mer än ett brödraband blef denna afton knutet mellan personer, som för första gången sågo bvarandta, men hvilka språket och det gemensamma stora såderneslandet här förde tillsammans. Med ett ord: allt härstädes var barmoni och glädje, och dubbelt måste man erkänna värdet häraf, då man besinnar, att sällskapet bestod af många olikartade elementer srån samfundets olika klasser. Blolt en enda mening herrskade om denna skandinaviska festlighet, och det var en god mening. Man roade sig, utan allt cirhladt tvång, utan all sländsskillnad, och konveniensens gränsor blesvo dock aldrig ösverskridna. Man lärde sig hår inse, huru godt och trelligt det är, att, på sått nu skedde, då och då vara tillsammans med sina landsmän; fann det vara en fullkomlig sanning att blow ett enda band, kärlekens och vänskapens, nu sammanknyter de tre nordiska brödrasolken, och kände djupt och innerligt, att detta band är från år, ja dag från dag måste blifva allt starkare, varaktigare oeh vidsträcktare. Och bvad kan väl äfven vara skönare, än alt den cne brodren älskar den andre och delar så vål hans fröjder som bans bekymmer? kl. 12 gick man till bords. Under måltiden blelvo följande skålar proponerade: 4) af sällskabets president, Hr C. Busch: the Land of our Adoption; 2) af Hr Chr. Hansen: för det gamla och nya Skandinavien; 5) af doktor Polman: för Danmark; 4) af Hr J. H. Hansen: för den friske Kuling, der genombleser det unge Danmark; 5) af Ur Chr. Hansen: för Sverige; 6) af Ur Ringström: för Norrige; 7) af Ur F. Schott; för Nordens enhet; 8) af Hr H. J. Hansen: för de Amerikanska fristaternas President; 9) af Hr Chr. Hansen: för Damerna; 40) af en Irländare: för Fredri ka Bremer, som först bade gjort honom bekant med Skandinaverne; 44) af en Engelsman för de vid tillfället närvarande Skandinaviska Damerna, och 42) för Ur H. J. Hansen, hvilken man i synnerhet bade att tacka för aftonens glädje.