Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1847, sida 1

——7— — Ennen Oe sriheten, arssinstilutionen, bankväsendet, lilräntesörsäkrings-anstalterna, m. fl. af vår tids vackra bemodanden, till hvad de kunde blifva för menskligheten, och framförallt genom en sann representativ styrelse göra folkets allmänna väl till sambällets högsta mål — så torde måhända en gång hela detta tjoglal af 22 endast qvarstå såsom en erinran om den tid, då statslyx, monopoler, privilegier och en, de enskilta interessena mera än det allmännas väl afseende lagstiltning och förvaltning till den grad utarmat massan af folket och förbärdat bjelpsamhetskänslan, att man behost Kongl. påbud, för att arlvingarne al dem, som sugilj ut musten af en mängd generationers arbete och mödor icke skola besväras af siva svältande bröders böner, emot det, att de bidraga till några anstalter och upp: offringar, som bespara dem obehaget af att andas en lust, sorpestad af dessas kodaver. Men skall väl en sådan utveckling i sambällsinrätte ningen kunna motses, så länge ej menniskans rätt såsom sådan är erkänd, lika i alla samhällets institutioner? Kan den ens påtänkas, så länge willioners öde beror af några få, som utofva makten, ulan att vara kallade dertill af det allmänna förtroendet, och som i denna makt endast se sina egna fördelar, likasom sitt eget bestånd, samt derföre stå i en snart sagdt nalurlig siendskap till folkens allmänna fribet och lrelnad? Se der några frågor, som helt naturligt i vår tid börja blifva bibang lika mycket till frågorna om riksvärden som om falligvården. x xx ( (0::0:0:3333nnnn ((E((U(U(U(UU2 —