Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1847, sida 3

:V0R — — L — — — —— en bihändelse. som ser ett begrepp om den slränghet, med hvilken Eråmobesakningen handhafdes, vid vär ankomst till Harwich omringades vi al en mängd aft de förnämsta Londonertidningarnes korrespondenter, som bestormade oss med förfrågningar om vi icke medfört nagra nyheter eller främmande tidningar. Verkligen fann äfven en al mina begge reskamrater i sin ficka ol lill hälllen sönderrifvet och nesmulsadt fraginent al en tidning, som minst var 3 veckor gammal; icke destomindre betaltes honom på stället för denna bapperslapp en så betydlig summa penningar, alt han dermed kunde betäcka sina reskostnader från Harwich till London. De första dagarne af milt vistande i London egnade jag uteslutande åt affärer. Framför allt begynle jag all samla notiser i äfsende på milt förelag all skeppa varor till Helgoland, och det åtSick tt dagar, innan jag kom till något verkligt resultat. Denna plan hade hittills förblifvit en hemlighet för publiken; ty den stora massan af köpmän kände icke något medel att sända varor till kontinenten. Slutligen fingo mina vänner rätt på den negociant, som afsändt det första fartyget til Helgoland, nvarom jag redan i Paris hört ett par ord. Han hade i detta ögonblick utrustat en ny expedition. Jag gjorde genast inköp för det belopp, hvarötver jag kunde disponera, och inskeppade smaningom mina varor. Hemligheten hade imellertid snart blilvit utspridd, och alla ville hafva del i företaget; sjölägenheter yppade sig vu nästan dagligen; och när jag osvertygat mig om alt mina varor redan voro under väg, så besteg jag äfven snart ett skepp och skyndade efter dem för att hafva tillsyn vid deras införande på kontinenten. Vid min ankomst till Uelgoland, befunno sig mina sörsta sändningar redan på kontinenten; allt syntes losva en lysande framgång, då vi plötsligen en dag blefvo uppskrämde genom den underrättelsen, att 6000 tulltjenstemän lemnat Rhens strän.