ra det sjenligasle medel att rekommendera för hypokondrister och konvalescenter. Tillochmed vid det lugnaste sommarvåder skall i en saronde (naturligtvis ej belt och hållet tilltäppi) jernvågsvagn rida ett vederqvickande släktande, som, om man far emot en lätt bris, kan stegras till en alla porer genomträngande och renande storw. Ingen ättika, ingen chlor skall vara så i stånd ett rena af sjukdomsämne impregnerade kläder, som farten på en öppen jernvågsvagn. Den vaggande rörelsen i densamma skall icke blott vara helsosammare, än vanliga vagnars skumpning och stötning, utan äfven vara vida att föredraga framför ridning, som ofta rekommenderas al dietiska orsaker. Travellers Miscellany tillägger, att sarandet å jernvägar skall, enligt andras omdöme, äfven reglera blodets omlopp, lugna nerfverna och efter hvarje dagsresa framkalla en sund, stärkande sömn, hvartill ännu kommer, att de omvexlingar, en sådan fart erbjuder, mäste äfven förströ sinnet och på detsamma utöfva ett helsosamt inflytande. Hela detta lofordande al jernvägslärder har imellertid utseende af att vara beställdt såsom en slags puff till framkallandet al en ökad frequens å jernvägarne. I den nytigen utkomna boken Märkvärdigheter rörande Skånska Ådeln; as C. J. Barfoa förekommer följande anekdot om en för nägra decennier tillbaka afliden sriherre Kjell Chtissopher Barnekov på Widtskofle: Baton Barnekons ömhet för sina bönder han bäst inhemtas af följande händelse. Genom den dryga tösen, ban till sina syskon mäst erlägga, och de kostsamma förbättringar han gjort på gåärden, bade densamma blilvit temligen graverad med skuld. kn breditor, som kanhända hade spekulalion Pr egendomen, uppsade ett deri inltecknadt bapital på 20,000 plåtar, hvarigenom baronen sörsalles i yttersta sörlägenhet, och verhligen var betänkt att sälja Wiälskösle. Han besöktes då al nägra gubbar på godset, hvilka sade, det de med oro förnummit den fara de lupo att förlora sitt goda herrskap, under hvilket de och deras fäder njutit så lugna tider, att deras rikkor ej kunde jemföras med andra frälsebönders i Skane.? Till erkänsla derföre, tillbödo de herrn den summa, som sordrades till Ähoans bibehållande vid egendomen, och presenterade elter några dagar 20,000 plåtar i godt speciemynt, sammanshjulne at Widtsköfle bys åboer. Man kan lätt vid detta anbad föreställa sig kånslorna hos berrskapet, som för sin bergning ut bade att tacka dessa underhafvande, som al hogsärdiga likar ansägos med förakt. En så vacker händelse är värd att förvaras till efterveridens kännedom, såsom det mest lysande prof al underbalvandes erkänsla, och ett talande bevis på sanningen af den satsen, all undersåtarnes bjertan äro konungarnes säkraste —: skalkammare. Beklagansvårdi, att sädane händelser äro så sällsamma, att de mera beundras än berömmas. Likväl Önskar Jag, att intet annat skånskt herrskap må råka i lika sorlägenhet, ty jag tvillar om något på sädant sätt blelve derilrån befriadt. — NIr sikherrinnan barnekow kort derefter soll i harnsång, blefvo alla dessa ådelmodiga bönder och deras hustrur bjudna till faddrar, och på gården undsägnade, då de presenterade en laddergufva al 4000 daler Lillvermynl, idel kronor och caroliner. llerr