Gylgens bolags egendomar, och enskilta bref sormäla, att anhångarne af denna plan voro så talrika och så ifriga att genast verkställa detta köp, att beslut om uppskof blott vanns genom en majoritet af 8534 röster eller 1,72534 mot 1,640. kgendomarne ansågos skola kosta banko R:dr 900,000. Såsom motiver uppgifvas, aatt man borde asörhindra Engelsmännen att komma i besittning aaf det malmrika Gellivare, enär de genom en aderslädes kanske till 400,000 Skå ärligen uppadrifven stångjernstillverkning skulle betydligt nedatrycka priset å det öfriga svenska jernet på averldsmarknaden, samt att, enär en högst beatydlig areal af skog åtföljde köpet, en tiklig avinst vore alt af trävarubandeln skörda. Medel alill inköpet skulle beredas genom af jernkontoaret upptagande lån, hvarå ränta borde betäckas amed jernkontorsdalern, förhöjd med 50 0.5 Då wan genomläser dessa moliver och vet, att en stark spänning äger rum emellan dem, som önska detta köp, och dem, som icke vilja det, bör först ihågkommas, att jernkontoret alldeles icke är något bolag för bedrifvande af bruksoch sågrörelse, utan att dess enda ändamål är bjelpande och uppmuntrande af den svenska jernverks-industrien. Alla de motiver, som yrka denna plans verkställande såsom vinstgifvande, bortfalla således, ty de, som balva sammanskjulit penningar för svenska jernindustriens understödjande, kunna icke rättsenligt, mot sitt bestridande, af en majoritet tillförbindas att deltaga i en vidtutseende bruksrörelse, ännu mindre i en för jernindustrien fullkomligt främmande trävaruhandel. Af de motiver, som sförebringas, återstå således tvenne, newl.: 1:o att förekomma, att Sveriges rikaste malmfält faller uti Engelsmännens hånder, och 2:o alt förekomma, att priset på svenskt jern faller genom tillverkningen af ytterligare en stor qvantitet, säg t. ex. 400,000 Ske. Man har vid brukssocietetens sammankomst mot det första af dessa motiver anfört: aatt inaKköp af dessa egendomar svårligen skulle tillsylalestgöra för att betrygga, att ej Engelsmännen ainträngde i andra malmfält, som i Norrbotten osinnas, eller att det vidsträckta Gellivare ej skulale kunna bibehållas inmutadt för bolaget, heldst aslere der tagit mutsedlar och flere rättegångar aredan äro väckte om rättigheten, så väl till en edel utmål, som till en del skogar, hvarvid jemaväl förekommer den vigtiga omständighet, alt allans Maj:t afsäger sig allt hemul.o Och vidare: gAlt, ehuru allsmägtige de engelske kapitalercne synas vara, skulle de här studsa för det oabegränsade företaget att befolka ett polarland, catt der anlägga tolf mil jernväg och ditföra estenkol, eburu dessa kunde tagas i retour mot oplanklaster Åc. Slutligen såg man aen undergång i detta söretag och unnade i sådant fall heldre Engelsmännen att gå sramom, än jernkontoret. a Dessa skäl äro icke tillräckliga, ty om det verkligen vore en stor nationalolycka om Eagelsmännen erholle Gellivare, så vore det visserligen hvarje svensk mans pligt att göra sitt bästa att förekomma det, ja! Regeringen borde dervid taga initiativet, och jernkontorets uppoffring af ballfva sitt kapital vore ju i så fall högst prisvärdig. Men det återstår att bevisa, att det verkligen vore en olycka för Sverige om Engelsmännen nedlade orimliga kapitaler på bedrilvande af svenska grufvor. Man skulle ju tvertom tro alt delta vore en nationalvinst. Den eganderätt, de förvärfvade till Hans Maj:ts egendomar, skulle ju alldeles icke skilja det minsta jordstycke från Sverige, och hvarje delegare, styresman eller arbetare, som i och för dessa verks bedrilvande hitkomme och här bosatte sig, skulle ju blilva svensk. Landets såväl fasta som rörelsekapital skulle ju i bög grad ökas, det förra genom alla de penningar, som nedlades på vägar, machinerier, grufbyggnader, verkstäder af alla slag Åc.; det sednare genom allt, som för arbetslöner, transporters verkställande, rudimateriers inköp Åc utgåsves. Der on ären ödemark E , . . ) skulle ju ett stort industrielt lif uppblomstra, och tusentals medborgare finna arbete och bröd. aManna ssaan man avar fåraaoa 551 52