AA — INSANDT. Några ord om Fattigvårds-frågan). Angående saltigskaltens sordelning mellan sockenboarne vilja vi sorut vidrora de påragraler, hvilka ålägga vissa personer ansvarighet utöfver den allmänna eller 8—10 2?2. Mot de tvänne forsta halva vi ingenting att anmärka; ty det synes billigt, att barn och föräldrar böra ömsesidigt understödja hvarandra och att den arbetsgilvande bör skaffa tillräckligt underhäll ät arbetaren och dess familj. Undantag kunna visserligen gilvas från bäda reglorna, men dessa åro, som sig bör, afsedda i 414:te 3. enligt hvilken flattigstyrelsen kan i mohn al behol och billigbet eftergifva den föreskrilna skyldigheten. Deremot ger 40:de 2. anledning till ganska vär sendiliga anmärkningar, i det den föreskrilver, all en hvar, som från annat samhälle intager ärbetstolk med minderäriga barn, skall under två ärs tid enskildt vidkännas en fjerdedel af möjliga fattigvårdskostnaden för sädane personer och deras hemmavarande barn, samt derjewte efter allmänna grunder deltaga i de öfriga tre fjerdedelarne. Frän detta stränga bud medgifver 44:te 8. intet undantag. 1 följd af 10:de 2. synes således den 25:dje, hvilken försäkrar den arbetande om oinskränkt rätt, att välja vistelseort, endast vara ett grymt gäckeri. Man gilver honom med ena banden denna rättighet, men berosvar honom med den andra möjligheten att begagna sig deraf. På samma sätt landsförviste Romarne ingen medborgare utan förbjödo dem endast eld och vatten. Det ölriga töljde af sig sjell. Man säger till den arbetande: Du får visserligen flyita till hvilken socken som helst, men endast under ett vikor, alt du icke söker skaffa dig säker utkomst derstädes. Vill du bo som inhysesbjon eller för ett år arrendera en jordtäppa, så gerna för mig! Men att förvärlva dig säker årstjenst, skall jag efter förmåga bindra. Detta är ju ett förträffligt sätt, att förekomma fattigdom och att skydda den arbetandes rättigbeter I Stackare den, som endast bar sina arbetskrafter att lita på! Vågar han gilta sig, blir han enligt nya lagen adscriptus glebe, eburu Jordklimpen nu bestar af en nel socken, i stället för en berregärd, som i fordna tider. Han måste bereda sig på alla möjliga prejerier af den arbetsgilvande, hvilken antingen visar honom perspektivet alt icke erhålla någon Ijenst i annan socken eller ock förebär sitt stora lalligvördsaasvar. vi bafva förut trot oss bevisat, att sockenförsörjningen, ehuru den innebär ep orällvisa mot understödsgilvarne , icke derföre berättigar till någon ny orättvisa mot arbetaren. Men denna grundsats anse sig ständerna endast behöfva sojja på papperet. Hvad bekymrar dem verkligheten? De hälla ju icke sjellva i skaftet på yxan I Hvarföre väntar icke I arbetaren tills han fyllt 55 år !)? Uvarföre blir han icke proletär? Det blir hädanefter dyrt i Sverige, att vara medlidsam. Om t. er. en godsegare vill sörskalsa bröd åt en fattig ulisockne familj, ställd på bara backen, kan han det icke utan stor risque. Dock en god förordning vet bjelp för allt. nan behöfver endast intaga familjen som inhysessolk det första året, för att sålunda förorsaka salligoch länsstyrelserna icke obetydligt besvär. Se. dan måtte det väl ej vara förbjudet, att taga ett inhyseslolk i arbete, och den nye I brödherrn bar då icke längre inkallat arbetslolk srån annat samhälle? , emedan de redan funnos förut inom socken. Det är uppenbart, at 10:de och 22:dra 2g2:na höra till. sammans. Man är på detta sätt billig både mot husbonden, socknen och den arbetande. ÄÅlla kunna få sia vilja fram och segern beror helt och ) Forts. från N:r 440. 1) Vi lemna åt de lagkloke att afgöra om fatligstyrelsen kan hindra ett 33:årigt tjenstehjon med minderäriqa barn alt mantal