den borgerliga sriheten vunnos med blod. Så bildades småningom ett i allsidig och egentlig mening fritt folk. Då sloto sig furstarne och berrarne tillsammans , förtrycket började ånyo, eller stegrades, någongång under namn af upplysning, tills den stora revolutionen med mordisk, bloddrypande klinga jagade förtrycket på flygten och proklamerade den men skliga fribetens välde och rätt i alla riktningar. Det ljus, den tändt, i början sordunhladt af lössläppta råa passioner under namn af lörnuft?, är dock ett ljus, hvars sanna strålar vi alltmer skåda väckande, lifvande, förädlande och lyckliggörande ikring oss. — Händelserna sägas nu störta på hvarandra, fribeten vill öfverallt framföra sin egen talan och göra sig gållande. Träldomens bojor, der de sinnas, kännas mer och mer tryckande, ty idgerna, det nytända ljusets strålar, tränga med upplysningens gnistor, man vet ej rätt huru, fram mellan skarpa bajonetter och tullbommar. Ösverallt dåna emot oss allmän srihet, upplysning, menniskorätt och menniskovärde. Det är de förtrycktas, det är folkets rop, som skallar oss till mötes. Vill man ej åter utsälla sig för en blodig katastrof, blodigare än den blodigaste, så må man med allvar lyssna till ropet och verka för menniskan, ej för vissa menniskor eller mennisko-klasser. Mången ädel, djupt och klart seende menniskovän ser man ock verksam för den upa tidens fordringar och skörda en välsignelserik lön derfor i det allmånna bislallet, det allmanna erkännandet af hans ädla verksambet. — — — — — — Och vi som unga äro, skola vi ej med begårlighet lyssna till tidens bättre eller bästa röster, varsna dess betydelsefullaste tecken, och bilda oss och verka i den nya tidens anda? Men då vi söka att göra mensklighetens stora sak för oss klar, då vi i det närvarande med värma omfatta folkets sak, må vi akta oss for den möjliga förvillelse, den ensidighet, som kan dervid få makt med oss. Folkets sak är mensklighetens. Forgäte man ej det, och akte man sig att trampa den enes rättighet under fötterna, under det man framhåller och verkar för en annans. Sann upplysning och bildning skola leda oss den rätta vågen och anvisa de bäsia medlen. — — — R. llj—e. 323 — — —— HAin— —